Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckligen allt intill denna dag praktiserat, neinligen, aU
hålla sig i all ting efter Guds rena Kord och förkasta alla
men-niskostadgar, som icke komma dermed öfverens. Och hvad
lef-vernet vidkommer, så hafve vi Herrans Jesu egna ord för
OSS: gör först rent det, som är innantill - - - att det uivertes
är9 må ock rent varda. Matth. 23: 26. Ingen lappar ett
gammalt kläde med en ny klut, ty han rifves ifrån klädet och
hålet blifver värTe. Matth. 9: 16. Gör er trädet godt9 så varder
frukten god. Matth. 12: 33. Derföre måste lyertats
förändring gå förut, sedan är Jesu ok ljufligt och hans börda
lätt. Matth. 11: 30. Då äro hans bud icke svår. 1 Joh.
5: 3. Men denna hjertats förändring kan icke ske innan
menniskorna gifva Guds Andas bestraffning rum i deras
teertä, till öfvertygelse om deras otro och hjertats hårdhet.
Joh. 16: 8, 9. Så att de få en fasa derföre och begynna
tigga om nåd i Jesu Ohristi, Guds Sons blod. Rom. 3:25.
Här måste icke läraren skjuta skulden på åhöraren, ej
heller åhöraren på läraren; den ene är lika så skyldig och
behöfver Guds nåd likaså väl som den andra.
Herren, som genom sitt förbunds blod utsläpper sina
fångar utur mörksens rjkes bojor, förbarme sig öfver oss!
Amen.
ib*. Thomas Ragvaldsson var en af de många
personer bland folket, som förtjenar välvillig hågkomst både
såsom en gudfruktig man och såsom andlig naturskald. Född
i Laukula by af Tyrvis socken den 27 december 1724 med
klutven läpp, hvilken åkomma sträckte sig ända till
gommen, kunde han icke taga sin första näring från
modersbröstet, utan måste matas med annan mjölk. Qckså blef
hans målföre sedermera otydligt. Denna harläpp kallar
han sjelf virhi huulessa, och om åkomman i gommen säger
han: ”Vaan on vielä näkymätön, toinen virhi, YlhäälT
suuni laessa, Joka puheen sekoittaapi, vieroittaapi,
Muiden seass* eroittaa. Siis ei äänen’ selkiästi, kerkiästi,
Muil-len korviss* kuulu niin; Ei myös huulen* ulos sano, oikein
ano, Vaikk* on selkiä meininki.” Då han var två och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
