Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sten, bad han alla närvarande om förlåtelse, om han i
sina ord skalle haffa misstagit sig och sårat svaga själar.
Han påkallades ofta till sjuksängar, för att atdela trästens
ord åt bedröfvade hjertan, och sålunda var han tidt och
ofta på färder, ehuru han icke eljest vandrade omkring
eller besökte afiägsnare orter, för att predika.
Åt den hyllning och det förtroende han af varma
christ-na njöt kunde han lika litet, som andra dödlige, undgå att
hembära sin gärd af mensklig svaghet. För att fatta
detta, måste vi här orda något om orsakerna till det stora
andliga anseende, hvari han stod hos sina likasinnade,
hvil-ka trodde honom om öfVernaturliga saker. Han hade
någon gång tagit ett styggt, gråtande barn i sin famn, bragt
det till tystnad och välsignat det Detta gaf åskådarne
anledning till tron, att han genom bönens kraft kan göra
o-beskedliga barn lydiga. En annan gång hade han på en
skogsväg påträffat en häst med kärra och karlen i diket
invid vägen hopkrumpen och halfdöd, hvilken karl troddes
stå i förbund med onda makter. Pukanhaava hjelpte upp
mannen och talade med honom. Och som han sedermera
blef en god christen, påstod man, att Pukanhaava kan med
kraften af sin tro fördrifva djeflar och bota besatta.
Vidare hände sig, att då Pukanhaava under sina vandringar
engång tog nattqvarter och höll bön med det församlade
folket och förklarade Guds ord, infunno sig äfven flere
fräcka menniskor, för att begrina Pukanhaava. Och som
dessa stodo der med mössorna på hufvuden, afbröt
Pukanhaava bönhållningen, trädde vänligt till dem, för att helsa på
dem, och gaf hand åt den värrsta bland dem, suckande
derunder till Gud. Då tog mannen sjelf mössan af sig,
men föll med samma sanslös ned på golfvet. Hans hustru,
som ock var närvarande, sprang till, för att upphjelpa
honom, men finnande honom medvetslös, höjde hon ett skri,
att Pukanhaava tagit lifvet af hennes man. Pukanhaava
stod lugn. och bad de närvarande endast ihågkomma, att
han ej vidrört den fallne vidare än räckt honom sin hand.
Efter någon stund qvicknade mannen och började predika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
