Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång med sig en finsk bok, kallad Kääntymisen harjoitus *,
hvilket hon aldrig tillförene gjort, men nu endast i afsigt
att med något fördrifva tiden. Vid ankomsten till skogen,
sedan boskapen ätit sig mätta och hon drifvit dem på
deras vanliga hviloställe, satt hon sig neder och tog nämnde
bok i handen i tanka att läsa henne. Vid bokens
öppnande föll henne under ögonen det stället, som handlar
om de fördömdas qval och marter i afgrunden. Detta
började hon att läsa, oansedt hon straxt märkte, att de sidor
icke innehöllo något för kött och blod smakligt, utan fast
mera gjorde henne något häpen och omtänkt, h vil ken
häpnad likväl icke förmådde förhindra och förtaga den starka
och ovanliga sömn, som så svårt tryckte henne, att hon
lemnade boken ifrån sig och lade sig att sofva. När hon
nu således blundat någon stund, uppvaknade hon med
förskräckelse, som förorsakade, att hon med skrikande och
ropande beklagade sitt usla tillstånd; ja, hon blefsåhårdt
af Guds tuktans ris ansatt, att hon lemnade sin hjord, den
hon vallade, och sprang hem. Vid sin hemkomst ropade
och skriade hon lika högt, sägande, det hon allt ifrån
vaggan redan brutit sitt döpelses förbund och troligen tjent
satan, verlden och sitt förderfvade kött och blod, hvarföre
hon ock sade sig se en vred och förtörnad Gud, som efter
lagens stränghet ropade öfver henne idel förbannelse, och
ville nu störta henne i det uppgapande helvete, hvilket hon
hela sin lifstid sökt, uti hvilket hon ock tyckte sig redan
ligga, och att henne således ingen nåd vidare kunde
vederfaras. Detta ropande stannade ej dervid, att hon med
så hög röst jemrade och beklagade sitt eget tillstånd, utan
det sträckte sig äfven till andra, dem hon genom dagligt
umgänge visste och sett lefva och vandra uti dylika
dödande och evigt straff förmenande synder och laster, som
hon.
Genom Guds nåds kraft, som utan allt tvifvel
åstadkom detta ovanliga förhållande, sattes straxt deruppå i en
* "Arthur Denfin Totisen kääntymisen Harj oi tus”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
