Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldraheligaste blod; den Helige Ande, som utgår af Fadren
och Sonen, gånge uti edert hjerta och drage dagligen eder
själ, ätt åtnjuta kraft af Jesu blodiga sår allena, att edert
hjerta och eder själ må endast halva frid uti lamsens
öppnade sida, hvarifrån all salighet och nåd utflyter till en
fattig och arm själs styrka och beledsagande på den smala
lifsens väg, närmare det eviga lifvet och himmelska
bonin-garne, hvarest vår själ skall bekomma evig ro. Men
förrän vi blifve Fadren rätt käre och kunne få säga med
barnslig förtröstan: abba, käre Fader, så måste vi förut tränga
oss till alla bedröfvade själars vederqvickelse-brunn och
nådekälla, Herran Jesum. Förrän vi kunne träda Fadren
tillhanda, så bör oss ju först och främst skynda och hasta
oss till lamsens Jesu blodiga reningsflod, der vi få våra
rättfärdighets kläder renade, och så för Jesu renhet och
rättfärdighet skull allena och för hans blodiga marter och
svett träda fram för Fadrens ansikte, hvarest vi då varde
välkomne, då vi komma igenom Jesum Christum hram uti
ren och uppriktig tros och bättrings ordning; hvaröfver
icke allenast Fadren sjelf gläder sig, utan ock allt hans
husfolk, den rätta stridande församlingen på jorden och
den triumferande i himmelen, som seger vunnit hafver
genom lamsens blodiga död.
Tänke vi efter detta lifvet få en nådig Gud och en
’ klar himmel, som är uppfylld af de trogna, så låtom oss
först här i lifvet uti andeligt lif, uti trons åskådande
heskåda en blodig Frälsare och se, huru Haus aldraheligaste
lekamen är uppfylld med blodiga strimmor och Hans
kär-leksrika hjerta emot fattige, arma och usla syndare,
flytande af idel kärlek. Hvad kunde Thomas mera säga, då
han fick se Jesu sår och röna hans kärlek än att han
utbrast och sade: min Herre och min Gud! Han kunde med
försäkran säga, att Jesus var hans och han var Jesu egen,
af idel nåd och kärlek; men skolom vi kunna vandra
obe-fläckade inför Herranom uti våra tankar, ord och
gernin-gar, så håller jag fattig synderska det så före, att det är
oss alltid af nöden att taga vår tillflykt till Jesu sär och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
