Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derpå lemnades såväl prosten Lencquist som magister
Utter afträde och discourerades om sakens vidare
handte-rande. Och sedan mag. Utter jemte prosten blifvit åter
inkallade, förständigades den förre, att honom numera
stode öppet, att vid handen gifva, hvad han, i anledning af
prostens honorabla begifvande, funne sig befogad att
anföra, då han åter, såsom alltid förut, till protokollet
dikterade:
Då jag mottog prestesysslan år 1769 fann jag väl vid
undersökningen af mitt själatillstånd, att jag ej ägde det
ljuset, som en prestman nödvändigt bör äga; men som jag
eftersinnade, att jag på något sätt skulle föda mig i
verl-den, resolverade jag att underkasta mig Försynens
styrelse. Jag vet väl, att man för verldslig utkomst icke bör
emottaga prestsysslan, men min bekännelse nu bestyrker,
att jag då saknade det ljus jag bordt äga, att nemligen
* Gud försörjer sina barn, som sätta tro och lit till Honom,
ehuru det för våra naturliga ögon synes vara ogörligt.
Under hela den tiden jag förestod prestsysslan, klappade jag
med bönen, så godt jag kunde, på min Frälsares milda
hjerta, att han skulle lemna det, som jag nödvändigt
be-höfde vid läroembetet, nemligen nåd till bättring, ljus,
kunskap, med ett ord, allt hvad till saligheten kräfves och en
rätt christen till sin själs välfärd nödvändigt behöfver.
Här-af lärer högv. domkapitlet högtupplyst finna, att den af
mig påstådde omvändelsen, om jag numera vågar kalla det
omvändelse, icke skett i hast, utan efter handen. Jag
bekänner uppriktigt, att jag nu ser ett större fält för mig
att framgå än jag den 14 februari eller fastlagssöndagen
förlidet år kunde föreställa mig. Jag tackar ödmjukast
prosten för det vitsord han lemnat mig om min
ostrafflig-het och redlighet uti embetet före oftanämnde
fastlagssöndag. Jag bekänner nu inför Gud och högv. domkapitlet,
att jag med mina bestraffningar ifrån predikstolen, de
må-ge varit styrde emot hvem som hellst af åhörarne, högre
eller lägre, lärare eller åhörare, icke annat uppsåt haft än
deras bättring och omvändelse. Huruvida jag kunnat skju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
