Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
god kunskap i christna läran och bivistade flitigt Herrans
nattvard. Vidare har genom några ålderstigne dels i
Sast-mola dels ock i Björneborg qvarlefvande personers, hvilka
med Anna varit i umgänge, sammanstämmande berättelser,
blifvit bekant, att hon haft svag kroppsbyggnad och helsa,
särdeles var hon ofta besvärad af hufvudvärk, härrörande
af rosen; att hon tidtals ovanligt länge undvarit mat,
någon gång sex månader å rad, nyttjande derunder endast
kaffe, the samt någon vanlig dryck, och att hon i sin
klädsel varit flärdfri, men särdélea snygg. Till lynnet var hon
vänlig och fridsam och i lefvernet rättskaffens och
allvarligt gudfruktig. Medan hon i Sastmola var boende och
under de utfärder hon sedermera gjorde dit från Björneborg,
uppehöll hon sig förnämligast i Haapakoski och hos sina
i Otamo by boende slägtingar, äfvensom å prestgården,
der hon, under år 1816 aflidne kyrkoherden Bergelins
föregående långvariga sjuklighet, hade med honom
christli-ga samtal och bönestunder, hvaraf bemälde kyrkoherde
skulle funnit mycken uppbyggelse och tröst.
Angående de i hennes skrifter omnämnda visioner och
uppenbarelser, hvilka på ett öfvernaturligt sätt skulle
henne meddelats, hade hon sällan i sina samtal ordat, och det
endast för sina förtrognaste vänner.1 Hennes andeliga
samtal voro fria från den ekstas, som röjer sig i hennes
skriftliga uppsatser; de höllos icke heller i predikoform, utan
voro lugna, lärorika och genom sin värme hänförande
meddelanden af hennes andeliga betraktelser och erfarenheter.
De talrika folkskaror, af hvilka hon ofta var
omgif-ven såväl i Sastmola som i Björneborg, sökte hon icke
draga till sig, utan blef hon af dem sökt, emottog deras
förtroenden, talade till deras uppbyggelse och slutade
slika samtal med föreläsning af Guds ord, sång och bön.
1 Äfven i M. Paavolaa memoirer nämnes, att mormor Anna
vanligen aflägsnade sig från sin större omgifning och höll sig i enrum, di
hon kände uppenbarelse-paroxysmerna påkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
