- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 3 /
221

(1857-1863) [MARC] Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillhåll de skola igenkänt många af sina bekanta mer och
mindre fördjupade i elände och plågor, hvilka de sedan
försäkrade dem kunna och skola undgå, om de träget
bå-do och bättrade sig ifrån sin ogudaktighet, hvartill de dem
bevekligen förmanade. På efterfrågan, hvad de känt hos
sig, som förorsakade en så hastig vanmakt eller dåning,
svarades, att det varit föreställningen hos dem om
synda-förderfvets djuphet och deras egna samt andras synders
mångfaldighet, vederstygglighet och medförande faseliga
straff, ehuru ock en del af dem varit sådana, som ej vetat
göra besked för hvad synd och syndaförderfvet hos dem
var. Några af dem, som föregifvit sig hafva haft sådana
omförmälte syner, hafva låtit deras fantasi och
inbillnings-kraft draga sig så långt, att de påstodo sig höra
Frälsaren tala och säga, hvad de skola tala och göra eller låta
jemväl i lekamliga och ofta fåfanga samt orimliga ting.
Några berömde sig ock af Frälsarens känbara närvarelse,
och delaktigheten af hans fÖrvärfvade salighet, ändock
kunskapen i christendomen än var hos dem så svag, att de
ej visste, hvem och hvad denne Frälsaren var, hvarföre vi
fått honom, och hvad han till vårt bästa gjort.

De som först råkat i vanmakt eller dåning sade sig
blifvit öfverfallne af förskräckelse och ångest öfver syndens
grudighet, så att de nödgats utbrista i skrik och gråt,
hvil-ket anskri dock ännu ej skett i kyrkan eller under
guds-tjensten vidare än att åtskillige tid efter annan der eljest
i sina samveten, såsom de sedermera bekänt, starkt slagne
och öfver sitt syndaförderf oroade, som tvingat af dem
ångestsvett och tårar, med sådana affekter och kroppens
rörelser, som ett sådant tillstånd gemenligen plägar hafva
med sig. I allmänhet hafva de, som påstått sig haft
syner och uppenbarelser, mera åtvarnat andra, bestraffat
andras syndaväsende och förmanat till bättring än de gått på
sitt eget tillstånd och det beskrifvit, såsom antingen
lyck-saligt eller fördömligt vidare än att de behöfde
syndaförlåtelse och frälsning, såsom andra. Och har man ej hört
någon påstå, att genom egna böner forvärfva sig salighe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/3/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free