Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fetens så kärliga som heliga befallning, att hans
ömhetsbetygelser alldrig sträckt sig längre än till himmelska
kyssar; men den kätterska verlden är i slika fall temligen
misstrogen, också när det gäller de frommaste andans män
eller qvinnor. Wall en bergs egen hustru, som han med
sina sex barn lemnat hemma att svälta eller tigga, hörde
ibland de misstrogna, och begaf sig till Sompi, för att
påminna sin man om dess hnsliga pligter, men denne afviste
henne med hotelse, att, om hon icke lagade sig bort
genast, skulle han låta henne vederfaras samma öde, som
öfvergick Lots hustru, och på stället förvandla henne till
en saltstod. Den förfärade qvinnan flydde väl då, men
repade sedan mod vid tinget, och yrkade på en laglig
skil-nad ifrån en andlig man, hvartill äfven han förklarade sig
benägen, i det han fann sig belåten med sin himmelska
brud allena.
Under det han sålunda tillfredsställde sina egna
lustar och var mån att förnöja äfven sina åhörares
sinnlighet, glömde han icke att ömsom med nya föremål
sysselsätta deras andliga inbillning och underhålla deras
himmelska svärmeri, ömsom smickra dem med den nära
uppfyllelsen af sina stora löften om deras jordiska välstånd.
I den förra afsigten fortfor han icke endast med sina
predikningar, utan tillställde äfven hvarjehanda dåraktiga
re-ligionsceremonier. T. ex. han lade ett stycke ost i spisen
under askan, och sade sig bränna upp den så kallade
A-damsbetan, som ännu satt qvar i halsen på de syndiga
menniskorna. Hans trogne anhängare skulle förmodligen
derigenom befrias ifrån detta arfsyndens märke. I den
senare afsigten företog han sig ändtligen en dag, då hans
närmaste lärjungar nog häftigt yttrade sin oro öfver sin
framtida fattigdom, som blefve en nödvändig följd af
deras vällustiga och sysslolösa lefnad, att öfvertyga dem om
sin fåfänga misstro, och göra guld för dem. Till den
ändan hade han skaffat sig några stenar, som glittrade i
deras ögon, innehållande förmodligen någon svafvelkis. Af
dem skulle han smälta guld på det viset, att han lade dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
