Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under hallrätt, än yrkade, att han bordt erhålla, icke
häradsrättens, utan justitiekanslers embetsstämning.
I någon förklaring inför domstolen öfver sin lära och
sitt uppförande ville han i början för ingen del inlåta sig,
utan svarade med hetta och ondska, att han ingen
redogörelse vore skyldig. Hvad vittnena emot honom anförde
nekade han, då det var af den beskaffenhet, att det
kastade skuggapåhans moraliska karakter. Icke heller
tillstod han sina utbrott emot Frälsaren, Bibeln och den
Lutherska läran. Blott det värde han satte på den
Böhmi-ska boken, och den upplysning han derifrån meddelat sine
åhörare, bekände han utan farhåga. (Att denna bok
innehåller stycken, öfversatta ur Böhmes skrifter, och att den
tillhört en äldre svärmare i Österbotten, en bonde ifrån
Laihela socken, vid namn Kärämäki, som för sin
utsväf-ning i religionsämnen varit lagförd, och häktad på Åbo
slott, är en underrättelse, som man numera med visshet
kan anföra i denna ur originala handlingar hemtade
historia.)
Inför kongi, hofrätten i Wasa, till hvars dom saken
efter slutad ransakning vid häradsrätten blef öfverlemnad,
förklarade Wallenberg, som hunnit besinna sig i
krono-häktet i Wasa, att han väl för sina lärjungar skickat sig
som en profet, såvida han känt rörelser inom sig af en
profetisk ande, och att han äfven af samma ande ingifven
förespått verldens ändalykt; men att han aldrig föregifvit
sig skola frälsa eller dömma verlden, icke heller yttrat
förakt för Frälsaren och Bibeln, utan tvertom alltid
framställt den förre såsom ett efterdöme af visdom och dygd,
och yrkat den sednares samt andra. gudliga böckers
läsning; äfven för Luther hade han alltid hyst aktning och
så vidare. Med ett ord:, han nedstämde numera ganska
mycket sin ton, erkände sig hafva farit vilse och bad om
nåd och försköning. För öfrigt lemnade han aldrig
tydliga och bestämda svar på de frågor honom gjordes, utan
for ikring med mystiska talesätt öfver fremmande ämnen,
och bragtes med mycken möda att hålla sig vid saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
