Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sa, och n:o 410 Ratk* taivaassa, ratk’ taivaassa Od ilö,
riemu suur’. 8. Namnet Jesus behöfver ej nyttjas, utan
endast Herre. Sekten talar endast om sin himmelska
Fader (taivaallinen Isä). 9. De i Guds lag förbjudna
ger-n in garn e äro i och för sig hvarken orena eller straffvärda.
10. Nattvarden är blott en bild (”kuvaus") af föreningen
med Christo. Att gå till nattvarden, såsom ovärdig, vore
att ånyo sarga Herrans lekamen (toistamiseen repiä
Herran ruumista) och upprifva hans sår. il. Äktenskapet är
ej stiftadt af G?ud och derföre oheligt; det tår fördenskull
icke ingås Menniskorna böra lefva såsom andliga bröder
öch systrar med hvarandra i "andligt äktenskap”.
Hvad nu åter sektens lif beträffar, så upplysa
handiin garne, att supandet,’• köttsliga lustars tillfredsställande och
communio bmorum flitigt blifvit bedrifne af sektens
medlemmar, och att dessa laster utöfvats i synnerhet vid
sammankomsterna samt hört till sektens inre, fördolda lif
(salattu elämä), som man städse sökt omhölja med ett
ogenomträngligt mörker. En ögonskenlig följd af
äktenskapets förkastande visar sig ännu inom församlingen i det
stora antal ålderstigna män och qvinnor, som lefva ogifta.
Närmare notiser om tillgången och lifvet vid
sammankomsterna lemna berättelserna. Här må endast nämnas, att
i förra tider äfven förefallit dåningar på samlingsställen,
men att dessa numera upphört samt att det ännu hör till
saken, att vid sammankomsterna genom starka drycker
försätta sig i ett exalteradt tillstånd.
Om deras utvärtes bruk och lefverne må här
anmärkas, att sektens medlemmar, ehuru otillgänglige för
för-samlingslärares undervisning i christendomskunskapen, dock
låtit presten döpa sina barn och jordfästa de aflidnes lik.
Ännu för qågon tid sedan skedde ej begrafningen af lik
på samma tid som för andra församlingsboer, utan
antingen på söndags eftermiddag eller ock på någon söknedag.
Inga andra än presten och deras egna trosförvandter
tillätos att följa efter liket. Till sjuksängen kallades
läro-fadren, men icke presten, att trösta de döende. Då de för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
