Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru han först var känd som en ifrig nykterhetspredikant
och sedan för sitt fanatiska religionsnit och sina i rå och
ohyfsad ton hållna predikningar, hvilka hans anhängare
sedermera, dels tryckta dels handskrifna, flitigt utspridde,
är oss alla bekant. Ehuru icke kan nekas, att dessa
väckelser redan i sin första begynnelse verkade mången
förändring äfven till det bättre, t. ex. absolut nykterhet
också hos de i fyllerilastens styggelser djupast sjunkna,
måste dock beklagas, att de för öfrigt antogo en lika skef
som betänklig riktning. Drifne af en falsk andlighets yra
och ett missförstådt nit om Guds ära samt uppblåste af en
inbillad trosfullkomlighet, vandrade män och qvinnor,
under åberopande af sitt andliga presterskap, kring från by
till hy, ofta till aflägsna församlingar, med fanatisk ifver
predikande nykterhet, hot och bättring, och bestormade
sålunda, utan afseende å tid och rum, kände och okände,
högre och lägre. Och de, som icke nog kraftigt grepoé af
deras tal, eller icke ansågos hafva genomgått enahanda
botkamp och erfarit hos sig enahanda känslor, som
botpredi-kanterne sjelfve, blefvo föremål för den hj Ortlösaste dom
och hätskaste fiendskap, stundom till och med för
handgripliga våldsamheter. Denna såväl allmän som enskild
trefnad och säkerhet störande söndring emellan dessa
if-rare och de af dem. så kallade obotfördige ökades
ytterligare genom de förres klandervärda, för all ordning och
andakt fremmande beteende också vid den allmänna
guds-tjensten. Det inträffade nemligen nästan söndagligen, att
i synnerhet de nyväckte och bland dessa företrädesvis
qvin-norna under gudsljensten angrepos af våldsamma
konvulsiviska ryckningar, hvarunder de, under hoppande,
stampande och handklappningar utstötte ljud och läten,
närmast liknande hundskall (”armon penikat haukkuvat”, hette
det ock i Laestadii bildrika språk). Jag har varit vittne
till ett sådant uppträde i stort, och det ytterst hemska
intrycket deraf utplånas icke lätt. Dessa paroxysmer, som
de väckta påstodo vara ett Guds Andes verk och
ofrivilliga utbrott stundom af förskräckelse öfver lagens stränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
