Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
städes religiösa rörelser, men försvann sedan från orten,
utan att man vet, hvart hon tagit vägen. Om hennes
lä-roriktning saknas ock all kännedom. Härvid kan ref. ej
underlåta att nämna en person, hvilken äfven i sin mohn
bidrog till att lifva och uppelda fantasin för trons
angelägenheter. Denna qvinna var friherrinnan Juliana von
Km-dener, dotter till baron Vietinghoff i Kurland. Skild från
sin man, blef hon en religiös svärmerska, som med ena
ögat blickade upp till högre rymder, sökande der frid för
sitt brustna hjerta, medan hon höll det andra öppet för
jordlifvets fröjder. Hennes läroriktning var ursprungligen
den herrnhutiska, men sedermera predikade hon
methodis-mens ånger och bot, såsom vilkor för Guds förbarmande
nåd. Sedan hon gjort bekantskap med Jung Stilling år
1813, började hon predika evangelium för allt folk, höga
och låga, rika ooh fattiga, och hade andesyner och
uppenbarelser. De oredor och söndringar hon åstadkom inom
familjerna vållade, att hon förvisades först från Schweitz
och sedermera från Tyskland, på hvilka orter hon en
längre tid hade uppehållit sig, och bosatte sig i Mitau 1818.
Här utverkade hon sig tillstånd att komma till Petersburg,
men nödgades efter en kortare tids vistelse lemna staden
och vandra tillbaka till Liffland. Hon dog på Krim den
13 december 1824.
Omkring år 1820 uppehöllo sig många af
Rapala-sek-tens anhängare i Petersburg, der man kallade dem
nytroende (uusi-uskoiset), och deras antal tillväxte här
otroligt hastigt. De antogo samma bruk vid sina
andaktsöf-ningar, som redan förut varit öfliga i Ropsu. Besökande
flitigt kyrkan, föllo de redan vid kyrkporten på sina
ansikten, för att hålla bön (härvid läste de vanligen Fader
vår). På kyrkgården omfamnade och kyste de hvarandra.
Yid sammankomsterna, som höllos flitigt, föllo de
hvarandra till fota, för att betyga sin ödmjukhet, sjöngo och
dansade under andelig berusning. Efterapande Davids
guds-tjenst spelte de under sången på harpor, pipor, trummor,
pukor och trumpeter. Man visade äfven, huru ”anden dör”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
