Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
burg bivistade de jeraväl sammankomsterna i Lempäälä,
för att göra bekantskap med dervarande väckta. Men då
de sågo, att qvinnor derstädes plägade dåna under
andakts-öfningarne och efter uppvaknandet tala om sina syner och
uppenbarelser, öfvergåfvo Walkjärviboerne Lempäälä
sällskapet och höllb sig stilla på hemorten. Endast Matts
Lankinen i Walkjärvi försökte tala om andra menniskors
tillkommande salighet eller osalighet, utan att dock vinna
något förtroende för sina förutsägelser. På sina gamla
dagar blef Lankinen pliktfälld för fylleri.
Enär de första väckelserna höllo på att komma i
glömska, uppträdde Jöran Suokas år 1822, och sade sig hafva
kommit till väckelse genom en syn, bestående deri, att
hans syndaregister blef för honom upprulladt, med
påminnelse om hans sorglöshet, då han icke ens vårdade sig om
att läsa ”Fader vår”. Häraf slagen i sitt samvete begynte
han öfva sig i gudaktighet och predika för andra
menni-skor; men till omvändelse och bättring mäktade han ej
bringa sina åhörare, då han ingenting visste att tala om
syndakänslar, boten, tron och nya födelsen, och dessutom
icke heller fortfor med sitt predikande längre än till år
1826. Han var eljest en saktmodig och fromsint man och
afled år 1849.
För tredje gången åstadkom bondedottren Kaisa
Jo-hansdotter Kopra väckelser inom Walkjärvi församling år
1837. Denna flicka, felaktig till kroppen och besvärad,
såsom det tyckes, af en sjuk inbillning och religiösa
gruble-rier, mistade sin fader och en köttslig bror, hvilken hon
varmt älskade. Denne broder var i hennes ögon ett
mönster af fromhet och gudsfruktan. Under sin tunga
syndakänsla och sitt hjertas oupphörliga oro vandrade hon om
sommaren ensam i skogen och, osäker om sin aflidne fars
tillkommande tillstånd, höll hon, stående på ett ben,
varma förböner för sin fars frälsning och salighet, och i
går-darne uppmanade hon kända och okända att betänka, sitt
själalif, göra bot och bättring och lefva såsom hennes
aflidne bror hade lefvat, om de önska blifva arfvingar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
