Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fåfänglighet och midt i vägen ligger förnuftet med
egenviljan, af hvilken sig djefvulen i motgången eller under
anfäktningen betjenar och denna verldens ande i
medgången, eller när Gud de sina med sitt rikes ljufligheter
benådar. De redliga vishets älskare äro icke, hvad
fienderna genom förnuftet tala och säga; ty när de föregifva, att
djefvulen och all fara är sin väg, vaka och bedja de,
göra sig färdiga i trona att bemöta djefvulens och alla
fiendernas last och bedrägeri; när djefvulen hotar att vilja
visa sig genom tärande tankar och onda drifter, så
nedsjunka de i kärleksväsendet och äro försäkrade, att Guds
drift och rörelse förstörer då fiendens hvila, som har sitt
röfvarenäste i den fallna naturen, väl vetandes, att han in- *
galunda utan Guds besynnerliga tillstädjelse får visa sig;
den trofaste tillåter ej heller sådant förrän han oss dertill
med sin frimodiga anda och allt Guds harnesk utrustat
har, om hvilket allt Guds ljufliga vishet sina vänner efter
hand underrättar i det hon låter dem genom vanan få
öf-vade sinnen att åtskilja godt och ondt. Hennes förtrogna
veta ock, att den häftiga begärelsen efter de himmelska
ljufligheter är beblandad med mycken sjelfhet, som gerna
i egenhet vill förlusta sig af Guds rikes hemligheter.
Härföre måste allt sådant med tiden, sedan barnaåren äro
för-lidne och mjölkspisen afdragen, under de följande kraftiga
reningar afskäras och förbrännas. Aldrabäst är det, att
man genom nåden i viljans öfverlåtenhet och andans
fattigdom söker sitt andeliga lif af honom, som står för
dörren och klappar, och att man väntar i sitt eget intet
under korset, tills Gud behagar henne i oss gjuta, och när
vi henne med en tom och ledig själ undfått, måste hon i
en ödmjuk och kysk själ förvaras. Under korset i
svagheten växer hon härligt och känbarligen, men i köttslig
fröjd aftager hon uppenbarligen och med syndiga köttsens
gerningar dödas hon våldsammeligen. När hon aflas,
qväl-jes naturen, när hon födes, lider naturen, när hon växer,
aftagar naturen, när hon mognar, försvinner naturen, när
hon är mogen, så är naturen död och allting är då nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
