Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3:dje Brefvet.
Immanuel!
Att komma i väsentlig erfarenhet af vårt djupa
för-derf och Christi rättfärdighet—, innan vi försakat allting,
tagit Christi kors på oss och blifvit hans lärjungar 2 Cor.
6: 14 följ. — lärer blifva svårt och ogörligt. Att försaka
allting, innan vi begynt följa Fadrens dragande till
Chri-stum Joh. 6: 44, 45. Ebr. 3: 14; 11: 1 följ., sammaledes.
Att följa Fadrens dragande till Christum, innan vi
öfver-lagt bekostningen (se Luc. 14: 28, an t. et conseq.) är
merendels fåfängt. Bekostningen och delaktigheten af
Fadrens dragande, korteligen att säga, äro intet annat än en
uti Guds barmhertighet öfverlåten vilja, hvaruti Gud sedan
genom sitt väsentliga ord intalar (Apok. 3: 20), ofvanifrån
föder (Joh. 3: 3) eller skapar allt, hvad han vill, och uti
den Heliga Anda visligen fulländar.
Att komma till öfverlåtenhet eller undfå en ny
öfverlåten vilja, lärer bäst ske på sätt, som andan sjelf
korteligen anteckna låtit i Es. 46: 8, jfr 44: 18, 19. Ty utan
alla våra sinnens och krafters invändelse in uti oss och
utan deras nedsjunkande uti vår själs väsende, som med
hjertat förstås, lärer ock bli ogörligt att komma till Guds
rike. Hvarföre? bese: Luc. 17: 20, 21. Kom. 10: 8.
Fördenskull, den eller ho som hellst med all fasa och
uppriktigt vänder ryggen till verlden och kreaturen och
deremot inuti sig invertes ställer alla sina sinnens diktan
och traktan till den allmänna, öfver hela menniskoslägtet
alla dagar öppen stående nåden, Tit. 2: 11 seq., han
blif-ver så oundgängligen af Fadrens dragande fattad eller
dragen till Christum, det ena elementets eller
kärleksväsen-dets delaktighet Ebr. 3: 14; 11: 1, som en fisk uti vattnet
vistas, uti nätet sig inväfver och uti det vanliga vädret
uppdragen varder. När nu allt sådant sig väsentligen uti
själen eller dess krafter gestaltar eller tilldrager, så lärer
hvar och en af erfarenhet tillstå, att han ej behöfver eller
behof hafver sjelf tänka, sjelf söka efter nåden, efter sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
