Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allt detta varit trogne och aktsamme Jesn lärjungar och
städse, så mycket någonsin görligt är, varit invärtes i oss
sjelfve vandrande, samt i nedrig andans fattigdom vid Guds
nådes dörr sittande och utan knorr, häftighet och
egenvillig sjelfhet på vidare framsteg väntande, matte och
törstige själar. Vid denna åldern i Jesu, eller när synernas tid
upphört, måste en christen mycket lida; ty andelig
högfärd, köttsens påle och djefvulens kindpustelser pröfva, om
hon vill behålla, hvad hon undfått och hört hafver, hvaraf
både andelig och lekamlig matthet, svaghet och en
mycket häftigare eller mera brinnande själens skri, längtan
och törst förorsakas och är vida åtskild från den förra
e-genvilliga, knorriska höfligheten, som under den ljufliga
barnaåldern eller mjölktiden sig mycket med den rena
kärlekens flammor förblandade. Vi komma nu åter till vårt
förra: då begynnes först den sista allt förvandlande
andens embete eller förrättning i menniskosjälen, det är: då
Jesu kraft under allahanda svaghet vuxit och sig
förme-rat, begynner den Hel. Anda, i förening med Guds
ljufliga vishet att fullända Fadrens och Sonens verk eller,
efter Skriftenes sätt att tala: då varder en sådan själ döpt
af Guds Son med den Hel. Anda och med eld, som kan
och vill allting förnya och nytt göra, hugsvala, trösta,
lära, stärka, upprycka, plantera, omsmälta och hos oss
evin-nerligen blifva. Men tecknet, hvaraf vi i dessa tider
kunna veta, när Jesus lefvererat oss uti sin Helige Andas
armar, är: då vi känbarligen känna, att uti hjertat efter ett
skarpt krystande liksom emellan tvenne händer ett ljufligt
kärleksväsende, såsom en kostelig och obeskriflig
fröjde-rik smörjelse utbrister eller sig utbreder, hvarpå straxt en
häftig strid med den mörka verlden infaller, så att vi
allenast då och då känna vårt nya lif, för de kalla floders
skull, som med ormen traktar det att qväfVa och utsläcka
lågan, som dock outsläcklig är, så framt vi blifva
ståndaktige. Efter detta profvet begynner anden allt mer och
mer i ensamhetens och försakelsens öken att anblåsa och
anflamma sin ljufliga eld och kärlekslåga, så att den ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
