Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2:a, 3:e och 4:e fl*. Att man ej alltid kan bedja Gud,
når och huru man vill, utan som Gud behagar hvarje tid
uppväcka och verka bönens nåd. Härpå svarades, att man
alltid måste bedja Gud och ej eftersätta någon gudelig
öf-ning, under väntan på besynnerliga uppväckelser dertill,
ehuruväl ock bönens anda understundom gifver de
trogna dertill någon synnerlig drift och nåd, hvilken ej
heller bör afslås och försummas; ty då vinden blåser, så
hissar man upp seglet. Emellertid är Gud livar tid och stund
beredd att höra och bönhöra oss, samt meddela oss sina
nådeskatter; hvarföre vi ock alltid kunna hafva till honom
det förtroende, att han låter sig i nåder för Christi skull
välbehaga vår bön och gudstjenst, Kom. 12: 11. Eph. 6:
18 etc. Hon var likafullt ständig i sin mening.
5:e, 6:e och 7:e fr. Att kyrkan och kyrkoceremonierne
måga förblifva i sitt värde, så länge man går dertill. Här
erinrades hon, att såsom vi äro skyldige jemväl utvärtes och
offentligen att idka vår gudsdyrkan, hvilket ofvanföre är
bevist, så böra vi ock efterkomma samma skyldighet så
länge vi lefva, ty den hel. Skrift lemnar ingenstädes
tillstånd, än mindre råder den oss att någon tid dermed
alldeles afstanna, utan fastmera heter det: jag vill sjunga
Herranom i mina lifsdagar och lofva min Gud, så län ge jag
är till, Ps. 104: 33, och att vi som Herrans återlöste skola
tjena Gud i alla våra lifsdagar, Luc. 1: 74, 75. Såfeom det
nu nödigt är, att viss tid till den allmänna gudstjensten
blifvit utsatt, hvilket ofvanföre s. 380 under 2:a fr. är
om-rördt; så är sammaledes oundgängligt, att de cbristne ock
dertill hafva sina vissa utnämnda rum och ställen, ty
eljest skulle ingen veta, på hvilken ort han med andra
sammankomma skulle. Och emedan gudstjensten äfven må
förrättas med christliga ceremonier, om hvilka äfven å s.
381 under 7:e fr. omordadt blifvit; alltså är det en
sjelf-tagen frihet, att förkasta det ena med det andra af det,
som hörer till gudstjensten, under förevändning, att man
sådant ej mera behöfver eller är skyldig att iakttaga. Ty
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
