Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vhåfvor i ler kar*, och att ordets stora kraft är af Gudi och
icke af menniskor, 2 Cor. 4: 7, hvilken sinnets ödmjukhet
för Gud är tacknämligare än det högmod, för hvilket
intet är godt nog. Och hvad deras enskilta nattvardsgång
beträffar, erinrades de om Judas sammanvaro med
Frälsaren och lärjungarne, deraf dock Mästaren icke befarade
någon besmittelse för dessa.
Slutligen tillfrågades de, om de åtminstone icke ville
låta sina barn döpas, för att icke dessa, till följd af sina
föräldrars förvillelser, ohörda skulle se sig uteslutna från
vår församlings förmåner? Dertill svarades, att, derest
domkapitlet eller öfverheten så befaller, de icke vilja sätta
sig deremot och det så mycket mindre, som de vid
barnens närvarande ålder anse det alldeles likgiltigt, om de
blifva döpte eller ej, men att de icke kunna eller vilja
medverka till barnens bringande till dopet. De låta dem
dertill tagas eller föras, men de gifva dem icke.
Slutligen erinrades de om det svåra ansvar, hvartill
de genom sitt nu utredda förhållande redan gjort sig
enligt borgerlig lag förfallne och förmånades, att icke genom
vidare öfverträdelse af landets lagar försvåra sitt ansvar
och sätta hinder i vägen för en huld öfverhet, att med
mildhet kunna bedömma deras öfverträdelser och
förvirringar. Dem ålåge således, att utan omvägar begifva sig
hem, der förhålla sig stilla, behålla sina afvikelser från
kyrkans lära och ordning för sig sjelfva och afstå från alla
försök att dermed göra andra bekanta och’ draga dem till
sitt parti. Och skulle de i sinom tid underrättas om, hvad
vår nådiga öfverhet, efter skedd underdånig hemställan i
saken, kommer att öfver dem och deras barn besluta, samt
tillönskades dem till slut Guds nådiga beskydd och
faderliga omvårdnad, med anmaning att än vidare och utan att
anse sig bundna af sina nu yttrade meningar forska uti
den Heliga Skrift, då domkapitlet hoppades, att Gud af nåd
skulle åter införa dem på den rätta vägen.
In fidem:
J. M. von Essen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
