Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och begråta Må jag min synd så stor; Men hvad kan det
mig båta, Om Gud i höjden bor, Ej bönhör mig, Som emot
honom brutit, Hans nåd ofta förskjutit, Då Han den
tillbjöd mig.” Achrenii fallenhet för poesi verkade ock, att
han under sitt första år vid akademin mera äflades med
skaldekonst än med andra studier. Ty skaldegåfvan
ansåg han Försynen hafva förlänat honom till hjelp i hans
nödtorft och till tröst under lifvets vedermödor. Vid
akademin orerade han tre gånger på latinsk vers för
erhållande af stipendium; likaså parenterade han på versöfver
biskop Witte. År 1728 erhöll han en kondition hos
öfver-sten för Österbottens regemente grefve Gustaf Creutz,
hvil-ken bodde på Abborfors i Pyttis socken och om vintern i
Fredrikshamns stad. Här omgafs han af gudfruktiga
personer, grefvinnan och grefvens bror Carl, hvilka
åstadkom-mo hos honom väckelser lill gudaktighet och trones tröst,
hvartill jemväl bidrogo de uppbyggeliga och gudliga
predikningar han i Fredrikshamn hörde af kyrkoherden
Johan Sipelius och regementspastorn Carl Gustaf Werander.
Första dagen jul predikade Achrenius ottesångspredikan i
nämnde stads kyrka. Hemkommen från kyrkan bjöd
hushållerskan honom en sup, hvilken han ock tog. Häröfver
råkade han sedan i outsägliga samvetsqval, för det han
utan husbondens vetskap eraottagit supen af en person, som
förvaltade en annans egendom. Sålunda mistade hau den
frid af nåderörelser han redan börjat känna inom sitt hjerta.
Under denna själanöd och ångest skref han följande sång:
1.
Ach Herre Gud, se till min stora jämmer,
Se till den nöd, som trycker mig och klämmer
Ach se, ach se för Christi dyra död
Ach se, ty jag förgås i mitt elände
Om du, o Gud, af nåde ej gör ände
Uppå min nöd.
2.
Min uselhet står ej till att beklaga;
Ty jag Guds nåd så ofta från mig jagat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
