Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten kunskap en syndare kan vara halpen och räddad till
sin själ, allenast hjertat är enfaldigt och uppriktigt samt
fritt från fördomar. Ehuru svagtänkt, saknade jag dock
icke ett ögonblick ett redigt förstånd. Men med alla
mina betraktelser hann jag ej längre än till de första
stycken i katechesen och der hade jag nog. Jag låg och
beskådade i de tio buden en faselig skuld af invärtes och
ntvärtes förbrytelser, begångna både genom görande och
låtande; jag såg en välförtjent förbannelse, skrifven emot
mig, den jag icke kunde utplåna. Men i den andra
trosartikeln erbjödo i synnerhet dessa orden: Jesus Christus har
mig förtappade och fördömda menniska förlossat - - ifrån alla
synder, en fullkomlig bot och frisägelse ifrån min skuld
och fördömmelse. — Den andra saken jag lärde var:
huru äfven vissa lekamliga omständigheter kunna göra
döden bitter, om man ock äger ett lefvande hopp att
deri-genom förflyttas uti en salig evighet. Bland annat som
låg mig ömt om hjertat, var äfven den värnlösa och högst
bedröfliga belägenhet, hvaruti min hustru och sex små barn
iskulle genom min bortgång försättas. Att här var
misströstan på Guds faderliga försorg och ett otidigt förlitande
på mig sjelf> det vill jag ej neka; men måste tillstå, att
saken grep mig svårligen an, då jag föreställde mig dem
öfvergifna vid tiggarestafven i ett oundvikligt elände. Jag
hemställde väl saken Gudi uti ett enfaldigt samtal, men med
nog tilltagsen envishet att söka förlängning på mina
dagar, endast för denna orsaks ekull; ty jag var för öfrigt
nog mätt af detta lifvets vedermödor och nöjd, att gå till
hvila. Ehvad min ifriga bön blef hörd, eller min Gud för
andra afsigter sparat mig, så lefver jag ännu i dag; men
huru länge, och hvilka öden mig förestå, det känner jag
icke; och Gudi vare lof, som dolt dem för min syn. Ty
det år nog f att hvar dag hafver sin egen plåga. Matth. 6:
34.1 . ,
1 Så långt har Rancken skrifvit sin biografi i Åbo den 24 ja
nuari 1799.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
