Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egna ord talt för Honom om din grymt syndiga och usla
belägenhet, så hade du visserligen länge sedan varit en
helt annan menniska, och skulle i morgon dö såsom en
benådad syndare, tillfredsställd och befredad uti din Frälsare.
Men jag är ock förvissad inför Gud, att du icke en enda
gång så gjort, icke någon enda gång inför Herren med
egna ord beklagat ditt elände eller bedit om benådande.
Härtill gaf han mig följande hårda och smärtande
svar: mitäs minä sitä taisin tehdä, kyllä siinäki oli, että minä
kirjaa luin. Här öppnades ett vidlyftigt fält att visa
nyttan af bokläsning, men också, huru odugligt och skadligt
det är, att åtnöjas med hvarjehanda förekommande böners
blotta läsning utur böcker eller minnet. För korthets skull
går jag det förbi. Slutligen kom jag ännu engång att
be-skrifva, huru liflig underhandling med Frälsaren den
lef-vande tron är. nDet *ar”, sade fången, ”en svag tro, som ni
talar om". Men hurudan är dåden starka tron du menar?
o
Vahva uskallus ja luja luottamus, svarade han. Ater en
Sve-bilianism, tänkte jag. Jag erinrade mig med grämelse och
såg lifligen, hvilken vederstygglig tro man i anledning af
omogna lärosätt gör sig, nemligen, en stark köttslig
säkerhet. utan minsta känsla af sin syndighet, och utan någon
lifaktig förlägenhet och hjertats böjelse till Jesum. Detta
heter svag tro, otro, förtviflan, som bör undflys, utan man
måste förhärda sig mot allt bekymmer, och tro stadigt, att
det är ingen fara eller nöd. Så förderflig och genast till
fördömmelsen ledande visade jag fången, att hans döda
tro var, men att min tro var lefvande. Han tilläde envist:
ja, nog är den lefvande, men den är svag. Här stod intet
till görande. Mitt hjerta led en obeskriflig oro. Jag hade
talt mig trött och gick min väg. Det gick mig så hårdt
den dagen, att mitt husfolk såg mig vara ovanligt
modfälld. En af dem, icke oförfaren i själalidelser och som
kände, hvad det var som tryckte mig, inställde sig och
bjöd till bäst hon kunde att trösta mig. Men jag kände
henne vara mera sensibel än att jag ansåg rådligt yppa
för henne alla mina brydsamma tankar, det jag gerna ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
