Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förblifvit i lif och död, han förtjenar ej bära en christens
namn. Och till denna sannings kännedom föres menniskan
genom Ordets läsande och begrundande. Om I detta veten,
salige åren 19 vwi I det gören, menade han; och derföre:
varen icke blott Ordets hörare (läsare, tolkare, talare), vian ock
dess görare. Så tänkte, så lärde Rancken.
Han var väl icke någon utmärkt talare af högre
ordning, men så mycket mer folktalare, hvars ord, logiskt
ordnade, strömmande ur tankens och känslans förenade
källsprång och utförde med väldig stämma, sällan förfelade sin
verkan, i och för den tillämpning han, med anledning af
textens ord, gjorde på sina åhörare. Vid tillfällen, sådana
som sjukbesök, konfirmationer och läsförhör, vid hvilka
sistnämnde han alltid sjelf höll bön och ett sluttal, voro
hans ord omedelbara utgjutelser af ett öfverfullt hjerta, och
stundens och omständigheternas ingifvelser. Hans egen
rika erfarenhet, vunnen under lifvets skiftande omvexlingar,
hans långa och förtroliga samlif med folket, kännedomen
af dess både andliga och lekamliga behof, lyten och
för-tjenster erbjödo honom städse tillgång på nyttiga
lärdomar och tillräcklig anledning till helsosamma
tillämpningar på omgifningen. Sålunda lemnade han icke heller
krigets och dödens sorge- och klagodagar och fridens och
lifvets fröjdefester obegagnade. Skakande har bland andra
varit det tal Rancken dagen efter ofvan omtalade
mördares afrättning i Bjerno höll i kyrkan. ”Det var”, säger
en man, ”en Herrans storm ur den djupt gripne talarens
och själasörjarens innersta själ. Och stormen lemnade
intet hjerta orördt, intet öga tårlöst. Jag och mången med
mig glömmer aldrig den söndagen.”
Men lärare och prest var Rancken icke endast i
helgedomen, utan ock utom dess murar, så i ord som
handling. Han var en herde för både sin egen hjord och de
utsokneboer från närmare och fjermare håll, som hos
honom sökte tröst och ro för sina qvalda hjertan.
Tillgänglig för ung och gammal och alltid fårdig till undervisning,
hvar och när tillfället dertill erbjöd sig. Det fanns ej syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
