Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
djefVulen ropar, djefvulen bortför! Utan afseende å
hennes åtbörder och rop, höllo vi, sedan vi sjungit psalmen,
en efter tillfället lämpad bön. Och då hon derefter hastigt
kom och skrek i mitt öra: cyefvulen ropar, sade jag:* låt
den lögneanden ropa sig hes, men ingen får han i
nåde-tiden bortföra lefvande, så länge vår korsfäste Jesns
lef-yer och i himmelen öfVer jord och helvete regerar. Jag
gick i stngan att sofva, och bekymrad i min själ tänkte
jag på utgången. Men sedan jag under enskild bön
anförtrott min Gud denna själens synnerliga anfäktning och
frälsning insomnade jag. £fter hållen morgonbön i
badstugan, der den besatta Lena oupphörligen än ropade, som
förr bemäldt är, somnade hon in. Och efter det bon
vaknat, sade jag: du är ju här och lefver, hvar är din
djef-vul, som ropade och skulle bortföra dig? Si, att vår
Jesus är djeflarnes Herre, han ensam fördömmer och
saliggör. Fly nu, i dag är salighets dagen, med ångerfullt
hjerta, ödmjuk bön. åkallan och tacksägelser, till
nåde-thronen Jesum, uppoffra dig honom, som en dyrköpt, grof
synderska att rättfärdigas och helgas och till alla goda
gerningar skicklig göras. Hon anammade mina
undervisningar och förmaningar med aktsamhet. Och vid ett
annat besök gjorde hon detsamma med Guds lof och
uppoffrande löfte af sitt benådade lif och lefverne, honom till
tjenst, som henne återlöst och nu frälsat, att ännu få lefva
i den oskattbara och korta nådetiden.
Från Orimattila socken och Åmmälå by hemtades en
hustru till mig, som var rörd till sina sinnen af orsak, att
hon drömt, det djeflarne i helvetes eld och plågor henne
grufveligen pinat, marterat och förskräckt, så att hon
hoppat ur sin säng, neddignat på golfvet, uppstigit med
bäf-van och skrik: ack, jag är förlorad, hjelp, hjelp! Herre
Jesu, hjelp! fan tager mig. Derpå hade hon blifvit stum
och i två veckors tid endast gråtit, utan att sofva eller
ens blunda. På allt det jag frågade henne, gaf hon mig
icke något svar, såg eudast ömkeligen och tårögd på mig.
Emedan jag likväl märkte, att hon skoftals, utan att tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
