Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n en 8 bekantskap nnder det han vär rest tili Nurmijärvi,
der jag då innehade en kondition. Jag hörde honom der
tala i en större folksamling om nådens ordning och måste
bekänna, att jag aldrig kunnat vänta mig en sådan
redighet och klarhet i detta vigtiga ämnes framställning af en
honde; ja, att jag icke någonsin dessförinnan hört ett så
kraftigt tal. Visserligen var jag då en yngling med föga
theologisk underbyggnad; emellertid gjorde detta tal ett
märkeligt intryck på mig, ty jag kunde ju icke neka, att
det var öfvertygande sanning jag hörde. Sedermera
träffade jag honom, under det jag besökte mina slägtingar i
Nilsiä om sommaren 1839 och 1840. Från och med
jultiden sistnämnde år, då jag blef pastors adjunkt i Nilsiä,
umgicks jag med honom ofta och förtroligt. Hvad jag hos
honom högst värderade var den djupa, på Guds ord och
egen erfarenhet sig grundande insigt i alla det andeliga
lifvets förhållanden han ägde. Till sitt yttre var han, så
att säga, skroflig; men den, som kände honom närmare,
visste, att under denna skrofliga yta ett hjerta, varmt och
öppet för sanningeu samt känsligt för sina medmenniskors
väl och ve klappade. Han var särdeles gästvänlig och
hjelpsam mot hjelpbehöfvande. Jag var flere gånger i
tillfälle att se, det han, för att hjelpa en annan ur dennes
nödställda belägenhet, var färdig att gifva bort den sista
styfvern han ägde, ja, att sjelf upptaga lån i eget namn
för en annans räkning. I allmänhet räknas honom till last,
att han var begifven på starka drycker samt plump och
ohöfvisk i sina yttranden. Jag vill icke försvara dessa fel
hos honom eller någon annan, utan medgifver, att han tog
sina supar och det måhända oftare än sig bordt. Dertill
torde en gammal vana varit orsaken. Sjelf yttrade han,
att begagnandet af spirituösa alltsedan 1827, då en häst
sparkat honom mot bröstet, som deraf krossats, blifvit ett
verkligt behof för honom. Under sitt vanliga hemlif var
han ganska återhållsam. Hans grofkornighet i uttryck,
som äfven ganska mycket klandrades hos honom, var én
följd af hans brist på uppfostran. Sällan, utom då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
