Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nets rättfärdighet, egenrättfärdighet, äfVensom emot all
tanke- och inbillningstro. Vidare ser man deraf, att
Ruot-salainens lära afser endast väckta, men alldeles icke
sorglösa syndare. Sjelfva utgångspunkten i skriften är att
undervisa väckta, huru de skola hlifva ståndande i
väckelsenåden och fortgå på salighetsvägen. Han antager en
sa-lighetsordning, då han talar om flere dertill hörande
momenter, såsom kallelsen, upplysningen, ångern,
omvändelsen. Men han reducerar denna ’ordo salutis ända till
rätt-färdiggörelsen till en ur Guds ord inhemtad kunskap l:o
om den ordning, i hvilken Gud vill rättfårdiggöra
syndaren (d. v. s. vilkoren på menniskans sida att blifva
rätt-fardiggjord) och 2:o om orsakerna till Ghristi återlösning
(d. v. s. Guds förbarmande kärlek) — och .
Emellertid röjer redan det, som Ruotsalainen talar
om kallelsen, att tron förutsätter kallelsen, hvilken, enligt
hans åsigt på andra ställen fortfar ända till
rättfårdiggö-relsen. Dock är trons mått under kallelsen ej lika hos
alla väckta.1 Men i nya födelsen (ahdas portti) erhåller
den förut svaga tron ny kraft, nytt lif, Christus blir
lef-vande i hjertat Gal. 2: 20 och troslifvet tager sin hörjan.
Likaså visar det han talar om syndasorgen (ångern),
qvar-dröjandet i sorgehuset och bidandet inför Herran, att
men-niskan, om hon icke förtröstar på Guds nådelöften i Ordet,
faller i en slafvisk fruktan för Guds vrede (d. v. s. otro),
och likaså, om hon går förbi Christus till någon
menni-ska att söka tröst och hugsvalelse, derigenom uppenbart
röjer sin otro.
Om bättringens nödvändighet yttrar sig Ruotsalainen på
ett annat ställe: "jos joku tuntee, tietää ja on vakuutettu
omassa tunnossansa, ettei hän autuaaksi tule, niin
heittäköön siinä tilassa toivonsa autuudesta ja tehköön .
Heränneelle omalle tunnolle pitää sinun sanoman, ettei hän *
saa pitää itseänsä minäkään, ei myös sentähden
epäilemän-kään, vaan tarttuman armolupauksiin ja ikävöimän Christuk-
1 Se härom L. J. Niskanens ord här nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
