Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stort anseende inom läropartiet. Ruotsalainen åter tyckte
om Niskanen för hans många goda egenskaper, men
bestraffade der bos honom ofta för det mindre allvar han rönte
i Niskanens sträfvande, afbröt standom umgänget med
honom, men upptog honom åter i sin vänskap. Hos
läropartiet minskades förtroendet för honom i samma mån
mera som han åldrades och i synnerhet sedan han förfallit i
samma dryckenskapslast som hans lärofader Paavo. På
refts förfrågningar, rörande Niskanen och hans historik, bar
en aktningsvärd, trovärdig*man, som närmare känt
Niskanen, meddelat följande karakteristik om honom och
omdöme om hans historik:
”Beträffande först tit. förfrågan, huruvida jag anser
L. J. Niskanen och hans ”Muistokirja” fullt trovärdiga?
måste jag besvara denna fråga nekande. Niskanen var af
naturen väl begåfvad, håde ett godt minne, godt förstånd
och urskiljningsförmåga, och var i allmänhet en redlig och
aktad bonde. Efter det hans sinne fått en andlig riktning
(det lär hafva varit år 1817), hade han förskaffat sig en
skäligen redig kristendoms- eller, om man så finge kalla
den, theologisk kunskap, hvilken han förmodligen till
största delen inhemtat från Wegelii postilla, som varit de
äldre savolaxiska ” väcktas” förnämsta theologi. Då härtill
kom någon under det andliga sträfvandet och umgänget
med andra andligt sinnade personer inhemtad erfarenhet,
kunde Niskanen, så qvalificerad, med någorlunda säkerhet
bedömma uppenbart falska andliga riktningar, sådana som
den Lyytikäiseska.1 Men det som hos honom saknades
var den lifvande, förnyande och renande kraften, som en
sann kristendoms öfning förer med sig. Han tog sig ut
mera såsom en död theolog, som hushållar med sitt gamla
kunskapskram, och icke ”från sin fatabur för fram nytt
och gammalt”. Detta vill jag dock icke hafva sagt om
hans första tider. Det Var först under det sista decennium
af hans lifstid, som jag kom i någon beröring med honom,
1 Se IY. Delen s. 82.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
