Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trifves, sjelfmant och otvunget har den sanna helgelsen
oskiljaktigt i följe med sig, och huru all annan helgelse
är ett skal utan kärna; detta fattade han nu klarare, än
någonsin förut, och hade deraf osäglig fagnad. Denna
afton bildade epok i hans inre lifs utveckling, och P.
Ruotsalainen blef för honom ifrån denna tid och intill döden
en dyrbar vän. Dock var dem emellan ingalunda fråga
om något blindt förlitande på mensklig auktoritet, utan
deras enda föreningspunkt var Kristus, med lefvande tro
a-nammad. Derpå stödde Rig deras vänskap och derpå
berodde den.
Men ehuru nu ett klarare ljus för Lagus uppgick och
ett nytt lif begynt hos houom uppspira, så var dock detta
nya lif, såsom allt börjande, såsom hvarje späd telning,
ännu svagt, och behöfde växa, stärkas och utvecklas, för
att hafva bestånd och bära frukt. Under det att månget
hemligt otros och egenrättfärdighets band hos honom
lossades, och ett barnsligare, innerligare och
förtröstansfullare trosumgänge med Frälsaren inträdde, började det allt
mer visa sig, att hans sträfvande hittills varit för ytligt
och i otid för mycket utåt vändt, samt att det var för
honom nödigt, att gå djupare i sig sjelf och lemna Herren
rum att utransaka och luttra hjertat med alla dess vrår
och vinklar. Skulle det icke tagit en sådan vändning med
honom, så skulle han, i likhet med många andra, som
vilja reformera verlden förrän de sopat rent för sin egen dörr,
tilläfventyrs hafva kommit att tillvägabringa något i det
yttre mera lysande och uppseende väckande, under det
likväl sjukligheten och underhaltigheten i hans inre
sträfvande skulle undergräft välsignelsen af den yttre
verksamheten. Men han betraktade sig nu icke sjelf såsom den der
”något vorer och något förmådde, utan ansåg sig som en
skolgosse, hvars lärotid först begyntes. Dock såvida han
uppriktigt hängaf sig åt den Mästare, som kallat houom
och utsträckt sina händer efter honom, och som har för
sed att med stor barmhertighet och långmodighet leda och
vårda dem, som lyda Hans kallelse, så blef hela hans å-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
