Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En af de vänner, som Lagus rätt mycket älskade, var
Fr. Gabr. Hedberg, hvilken sedan erhållit en så egen
ryktbarhet. Då Lagus förnam, att Hedberg råkat i
lärovillfa-relse och med stor ifver begynt utbreda densamma,
såsom ett nytt, utomordentligt fynd, så skref Lagus först
broderliga fbrraaningsbref till honom. Men sedan hvarken
hans eller Hedbergs öfriga förra vänners råd och
varningar förmått uträtta något hos honom och Lagus alltmera
upprördes af den fruktansvärda belägenhet, hvari Hedberg
sjelf befann sig, och af den oberäkneliga skada han skulle
komma att tillfoga Kristi hjord, tillskref han honom ett
bref i starka, svarta drag, såsom ett yttersta försök att
väcka honom till besinning. Men då äfven det aflopp
fruktlöst, afstannade förbindelsen emellan Lagus och
Hedberg dermed.
Å helsans vägnar led Lagus redan från sitt 16:de
åldersår af rheumati8m, ådragen genom stark förkylning
under en resa till Åbo. Denna sjuklighet vållade, att han
redan under sitt vistande i Ylivieska måste begynna att
hålla ständigt tjenstebiträde. År 1845 efterträdde han sin
of-vannämnda svåger, Is.Lescelius, såsom kapellan i Pyhäjärvi.
Den tiden var hans helsa redan så bruten, att han endast
sällan mer förmådde predika eller eljest deltaga i den
offentliga presta-tjenstgöriugen, hvilket mycket smärtade
honom. Men hans själs styrka var obruten, och han tillväxte
i andlig visdom, nåd och kraft allt intill sitt slat. Han
förde för det mesta ett kammarlif, ehuru han endast nu
och då var för sin sjuklighets skull sängliggande. Likväl
var han icke sysslolös, och omfattade med mycken kärlek
sina församlingsboer, hvilkas bästa han på allt sätt sökte
bevaka och befrämja, hvarvid han i främsta rummet
af-såg deras andliga väl. men derjemte äfven var villig att
tjena dem i deras yttre angelägenheter. Äfven då de
besökte honom för andra ärenders skull, ledde han snart
samtalet på det ”enda nödvändiga”. Och af sådane, som
enkom för sina själs angelägenheter ville rådföra sig med
honom, hade han dagligt tillopp, både från egen och frem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
