Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let och inträdd i sjukrummet, såg jag en man liggande i
sängen, med af döden förbleknade och vanställda
anletsdrag, stirrande ögon och sorlande bröst. I samma
ögonblick upphörde han att lefva. Hans hustru och
anförvand-ter upphäfde genomträngande klagorop och begynte
förebrå min ledsagare hans långvariga dröjsmål. ”Visst var
det rysligt, att han ej skulle få tala med presten, då han
så innerligen längtade derefter”, sade snyftande ett af
barnen. ”Oskyldig är jag dertill”, genmälte bonden.
”Herrskapet var samladt, för att dansa och roa sig; jag
väntade i tvenne- timmars tid; sedan har jag skyndat allt hvad
jag kunnat^. En äldre man, som stod invid den aflidnes
säng, sade halfhögt, med blicken skarpt riktad på mig:
”förbannad vare den, som Herrans verk gör försumliga”.
Jag stod såsom förstenad och orörlig, ja alldeles såsom
en fordömd varelse, och min själ fylldes af häpnad och
fasa. Jag fann mig vara brottslig i dubbelt alseende. Jag
hade försummat att skaffa mig de erfarenheter och
kunskaper, genom hvilka jag kunnat blifva den aflidne nyttig;
jag hade genom ett lättsinnigt nöje eftersatt min pligt och
nu kommit för sent. Jag ryste, då mitt samvete sade mig,
att den döde, som nu låg framför mig, redan var min
an-klagare inför Gud. Min oro ökades ännu mer af den
jem-merklagan, som hördes omkring mig; och sannolikt hade
jag dignat ned på golfvet, hade ej min ledsagare fattat
mig vid handen, sägande: ”låtom oss resa”. Vi gjorde så.
Nu var mitt högmod kufvadt; jag bäfvade för mig sjelf
och en ström af tårar bröt fram ur mina ögon. Bonden
bemärkte detta och begynte kärleksfullt framställa för mig
min andeliga blindhet och osaliga belägenhet, och gjorde
det på ett så bevekligt och tydligt sätt, att jag ej annat
kunde än i mitt hjei ta erkänna sanningen deraf. Han
visade mig enkelt och klart den väg, som drager till lifvet,
sådan jag sedan funnit den i Bibeln, nedslog min egen
rättfärdighet, och gaf mig anvisning på den rättfärdighet,
som ensam gäller inför Gud. Från denna stund uppkom
en innerligen vänskaplig förbindelse emellan mig och den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
