Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den enskilte. Glädjande var det, att se våra åhörares
begärlighet och hunger efter ordet. Det var ej längre tid
för oss,- att härvid vara sysslolösa åskådare. Vi visste väl
af fordna tiders bedröfliga erfarenhet, att många lärare vid
sådana tillfällen antingen dragit sig undan för den delen
af deras åhörare, som med lefvande kärlek omfattat Guds
ord och deras salighets sak, att desse lärare ställt sig,
liksom visste de icke göra någon skilnad emellan
obotfärdi-ge och botfärdige åhörare, utan öfverlemnat båda åt sitt
Öde, eller ock satt sig i rak opposition emot de
nådesö-kande själarne, på det otidigaste sätt missbrukat embete
och predikstol, för att fara ut emot dem, såsom vore de
villoandar, falska profeter m. m., för livilka den ”renläriga*
delen af deras åhörare, d. v. s. de obotfärdige, på det
sorg-fälligaste borde akta sig. Vårt lands historia företer
många sådana exempel, ja visar, att förföljelseandan sträckt
sig derhän, att de hos regeringen anmält dem till straff
och plikt. Dessa ohyggliga exempel, hvilka helt och
hållet strida emot evangelii bud, hafva vi icke kunnat, icke
velat följa. Vi känna alltför väl. hurusom verkligt
svärmeri och de bedröfligaste villfarelser varit en följd deraf,
att en hop om sin salighet bekymrade menniskor blifvit
öfverlemnade på egen hand, utan vård af någon andligen
erfaren ledare. Vi begynte derföre att begagna oss af en
i Guds ord och i höga öfverhetliga författningar, bland
andra af den 12 jan. 1726 grundad rättighet, som mången
under ett ljumt och slumrande tidehvarf ansett vara
gången förlorad, att äfven utom kyrkan, då lägliga tillfällen
sig erbjödo, undervisa våra åhörare. Då således våra
å-hörare samlades, infunno vi oss bland dem, meddelade dem
undervisning, på det det hos dem påbegynta goda icke
måtte slockna eller urarta till villfarelse, utan mer och mer
måtte tilltaga och stadgas. Antingen lördagsqvällarne, då
långväga inom församlingen togo kyrkoqvarter å
prestgår-den, eller å söndagseftermiddagarne, eller vid ofta
förefallande husliga fester hafva vi begagnat tillfället att under-
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
