Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
derföre. Med lugn resignation mottog ban derföre bof
rättons slutdom af den 11 december 1827, hvarigenom det
öf-verUlagnde ansvaret, hvartill ban af domkapitlet var fälld,
i så måtto skärptes, att hofrätten dömde honom, utom
af-bön och rättegångskostnaders erläggande, till
penningeböter och ett års suspension (se bil. n:o 22). Och härmed
tog rättegången omsider slut.
Vi vilje icke här med tystnad förbigå en man bland
Renquists motståndare i Libelits, som ändrade sina
tänkesätt om honom och visade deltagande lör hans
beklagansvärda läge. Kapten Henr. Bogisl. Nilsson ägde ett
hemman i Libelits kyrkoby och fördrog i början Renquists
botpredikningar och andaktsöfningar lika litet som de öfriga
ståndspersonerna i socken gjorde det. Men sedan Nilsson
üfvertygat sig derom, att man utan skäl påbördat Renquist,
såsom skulle han lära, att den, som kommit till väckelse
och inser sitt behof af andaktsöfningar och gudligt
lefverne, ej behöfver syssla med verldsligt arbete, ej vara lydig
emot ouppväckta föräldrar, husbönder och
överhetspersoner, och att Renquist tvertom yrkar på troget arbete och
lydnad för dem, som äga att befalla, om det ej gäller
sådana saker, som strida emot; Guds ord och bud; och
sedan ban jemväl erhållit bekräftelse härpå genom både sin
dreng och torpare, de der voro liderlige och olydige, men
sedan de vid sammankonisterne blifvit bragte till
besinning, blefvo nyktra i sitt lif samt flitiga och trogna i sitt
kall, kom lian på belt andra tankar om Renquists
verksamhet och fattade tycke för lians person, utan att dock
genast yppa det för Renquist. Men när denne dömdes till
häktet, kunde Nilsson ej längre fördraga hans oskyldiga
lidande; ban öppnade sitt hjerta för honom och blef hans
vän. Och att ban var det i sjelfva verket, synes bland
annat af det bref ban skref till presidenten i Wasa hofrätt
C. F. Rotkirch år 1826, sedan consistorii utslag fallit (se
bil. n:o 23). En annan man, som* länge hyllat Renquist och
med deltagande omfattat honom, var prosten i Bjerno, d:r
G. Rancken, på sätt det bref utvisar Renquist från sitt Bat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
