Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Renquist gjorde anbefalld tjenst i Borgå stad fick ban ej
uppbära mera lön än 80 rubel banko ass.
Jag liar uppehållit eders excellens med en skildring
af den bålda, ocliristliga och oförtjcnta behandling, som
redan i ."> års tid öfvergått Renquist och hvarunder han
ined hustru och fyra barn varit utsatt för nöd och lidande
endast derföre, att ban enligt sin prestaed och sitt ömma
samvetes uppmaning sökt afskaffa oordningar och påminna
sin pastor för uraktlåtenhet i embetet, denne man, som
biskopen ögonskenligeu och uppenbart tagit i försvar och
med sin myndighet beskyddat.
Några ord vågar jag till slut ödmjukast tillägga,
rörande Renquists andaktsöfningar, dem consist. obehörigen
kallar olofliga. Hvar finnes den finska lag eller
författning, som förbjuder eller förnekar en prestman att hemma
i sitt hus eller annorstädes med andra menniskor hålla bön
tillsammans? Tvertom skall ban, enligt kyrkolagens 12
kap. 1 § "förmana folket, att dagligen åkalla Gud såväl
hemma i husen som allmänueligcti och enhälleligen i
församlingen". Och då biskopen vågat anklaga Renquist
inför sjelfva kejserliga thronen lor svärmeri och irrlärighet,
hade man åtminstone önskat, att ban bevisat sitt
påståendes riktighet genom något inför consist. hållet
förhörsprotokoll. Men som någon åtgärd dertill icke tagits, har väl
hvarken biskopen eller consist. ansett Renquist vara
irrlä-rig. Dessutom, huru skulle det rimma sig, att förordna en
för en orenlärighet misstänkt man till predikant för
årre-s tanter V Anses då deras själar icke vara lika dyrt
återlöste, som alla andra menniskors, då man endast vill
bestå dem en irrlärig själasörjare? Hela förfarandet med
Renquist tyckes vittna om, att afsigten icke varit annan
än att svärta eti oskyldig nian både inför monarken och
för allmänheten och att göra honom för all sin tid
olycklig. Det bevisar, hvad Renquist sjelf i sin förklaring emot
prosten Alopæi angifveise med skäl yttrar, att ett sådant
förfarande utmärker personlig förföljelse och mindre
religiösa tänkesätt. II. B. Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
