Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•338
när. Ett, tu, tre såg jag — se! der är vägen: mon den var
o ok sanningen och lifvet. Fröjden varade likväl icke länge.
Mitt förnuft började genast derefter ock att predika lag:
du känner ännu synder — icke var det rätt med dig. nej,
börja att bättra dig, innan du får Christum. Men jag
krusade icke mer med min fordna herre ocli lärare, utan bad
honom draga till helvetet och predika der en sådan lära.
men icke för mig, som hade Guds Ord och En, som kallas
syndares Frälsare. På Iionom trodde jag, fast jag icke för
ögonblicket kände annat än synd och såg blott med mina
ögon Hans löften i det skrifna ordet. Emellertid ljusnade
det åter, och djefvulen måste med skam draga sig tillbaka.
Så har det ock sedermera gått.
På resan hemåt hade vi många gånger så roligt och
saligt, att skogarne började med sitt. echo vittna, hurudan
skälm den arme djefvulen är, men huru huld och god vår
Jesus är. S:n, min reskamrat, var rätt treflig! Han är
bra enfaldig och barnslig: ban har icke gamla inrotade
utanlexor, såsom jag har. Djefvulen ligger ofta dock
äfven honom på nacken, särdeles nu under påstående ting.
Hans fordne kamrater i synden locka och hota honom;
men ban skämmes icke för Christum, utan låter ock jurister
veta af Honom, hum Han är Herre öfver synd och djefvul.
Ilan har redan skaffat sig Bibeln, Luthers skrifter m. m.
1 går aftse skulle jag icke lorgåtts, ty Christus var
känbart nådig. Nu om morgonen känner jag åter icke
detta; men vägen är väl densamma? Så snart jag
märker otron, får och har jag icke rätt, att då genast åter med
denna synd visa mig för och omfatta Christum, om jag kan?
Mitt förnuft vill krångla alltid med läran, hellst mina
egna, och väckta sokncbocrne göra sina små a/prutningar och
förklaringar. Mitt förnuft önskar emellanåt gifva somt ined,
men snart märker jag dess funder. Ännu några ord om
läran.
En säker menniska lär jag nu på det sättet, att bon,
om bon genom Guds kallande nåd inser så mycket, att
hon icke har tro, kärlek, Guds nåd och syndernas förlåtelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
