- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 7 /
345

(1857-1863) Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•345

Herren vara och giilla något förtigandes det, att jag platt
icke ville varda till intet. O! jag skulle först vilja vara
något: en trons hjelte, en bepröfvad stridsman, ett ljus
bland bröderna - - - - och (inge jag det, då vore jag ock
ödmjuk (såsom jungfru Skog i, då stode jag alla till tjenst,
då skulle jag göra allt, lida allt och tåla: men nu, då detta
ej går för sig (vore jag ensam i verlden, såsom Christen,
då ginge det väl ock lör sig), så lår jag ock se, hvad jag
är, och göra mången sur och bitter erfarenhet af min
A-dains art, då han måste utblottas och blir uerhutad. —
Dock "asia on oikein, vaikka ei se niin näytä", skrifver
Nokela. Blifve dock Herren Christus för mig och många
andra allt i allom. Atnen.

Ätt. strida mot djefvulen och mot förnuftet med evangelii
ord och löften,1 det har jag i sanning icke vågat, ej keller
mycket vinnlagt mig om att göra’t, att jag nu skulle veta
och hafva förfarit, hvad det vill säga och betyda; utan
tvcrtom bar jag i denna delen varit alldeles tafatt och
fåkunnig. Ja, jag har varit såsom en soldat, på hvilken man
väl satt det skarpa svärdet i handen, men soui ej förstått
att dermed hugga ifrån sig, utan stått och betraktat den
blanka, blixtrande klingan, under det fienderna tillfogat
lio-iioni det ena svidande och blödande dödssåret efter det
andra, hvarvid det oftast ej varit annat råd än att sluta
stillestånd med fienden, d. ä. mot sin vilja gifva med i dess
fordringar och påståenden. Så, broder, så och icke
annorlunda har det oftast varit. Kommer du ihåg det der gamla
allvaret, som jag begrinade sista nyårstiden? Just dit har
jag äter fallit och du kan väl tro, att dj-n icke litet "jure
talionis" grinat åt mig, tänkande: låt man günstig herrn
pinas. Dock vill jag ännu försöka göra honom afbräck och
bättre bruka de vapen mig äro gifna i handen. — Alltför
väl inser jag, att mina väckta behöfva evangelium, om de
skola kunna berga sig och jag kumma till rätta med dem.
Ej imr jag heller tänkt framhäfva annat lur dem än deri

1 llartill luule Ii. i sitt bref uiipmauat liuuuiu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/7/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free