Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•360
susiga och ruskiga dit anlände. Otro och tvekan var stor
inom bords, knap]|t kiinde de någon liflighet oeb friskhet
hos sig, ortens kalla klimat, hade nästan lur kylt deras
sista lilsvätsknr: aftonen var nemligen kall och klar.
Gubben var bortbjndcn på begrafning l1/-, mils väg ifrån
orten, derifrån ban, drifven af sin profetiska anda, följande
dagen ganska tidigt, d. ä. emellan 3 och 4 om morgonen
återvände. Våra trötta vandrare, som under tvekan och
hopp sofvit natten, trakterades med kaffe och frukost.
Derefter börjades samtalet. Närvarande voro Paavos båda
döttrar ocb eukko; andra afvisades genast i början, och
slutligen kördes äfven dessa ut på dörren. Efter slutadt
resonnäment (hvaröfver protokoll» skulle vi lägga oss att
sofva, såsom trötta och långväga resande samt behöfvande
rekreation: men här blef annat af. Djefvulen hade tagit
oss i sina klor tidigt om morgonen, utan att vi kunnat ana
det, ja, utan att vi hunnit rusta oss med Guds (Jrd.
Häiville ban, begagnande sig klokt af tillfället, få en
afgörande seger öfver oss, hvarföre ban genast tog och kastade
oss i otros smutsen, görande efter sitt manér Guds Ord
misstänkligt; ja, ban förklarade trolles väg på det
bestämdaste för ett så eländigt ting, för en så eländig lära, att
en redlig menniska knappast skulle vilja leda sina bockar
på densamma och i öfverensstämmelse dermed. Ju mera
vi nu önskade få en rolig sömn att vederqvicka kroppen,
att lugna och stilla de af otro och förtviflan förvirrade
själskrafterna, desto mer tycktes all ro, all hvila, all sömn
försvinna och en jemmer och ett elände, som knappt låter
beskrifva sig, sleto det sargade bröstet ocb härjade, lik en
skogseld, med förtvillans raseri detsamma, så att man hellre
hade med öppna ögon rusat åstad till helvetet än i en
sådan ovisshet velat ligga ocb steka sig för Guds vredes eld,
oviss dertill, om icke helvetet ändock blefve ändan på all
häfd möda och arbete. Här tillrade tårar nedför de
kinder, utför hvilka sedan uugaste barndomens tid knappast
några runnit: ja, här hade man vid lärarnes häftiga ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
