Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•382
sk an: "Herren hålle oss och må vi hållas under korset med
städse vakande samveten i all vår orenlighet, den vi med sveda
känne och plågas af, liggande inför nådens ITerre". ville jag
tacka: men kan dock icke underlåta, att dervid anmärka
följande: att korset är oss nödigt och att syndakänslan
städse följer oss i detta lifvet, är visst en evig sanning:
men att göra detta till en salighetens hufvudsak, med
försakande af trons rättfärdighet i Christo Jesu, är deremot
lika så visst en falsk andlighet ocli en själamördande lära.
Ty livad är väl korset förutan Christum? Svar: ett
sjelt-gjordt kors, ett egenrättfärdigt otrons qval och en lagisk
träldom, livad båtar "liggandet, inför nådens Ht rre" äfven
med den mest brännande syndnkänsln, då man blött ligger
der i otro, och ej anammar, såsom sådant, evangelii sanna
vittnesbörd om en allaredan fullbordad försoning och syndernas
utplånande ined Christi blod och död. Och hvem gör väl
Gudi större ära: den som endast bites och fräter sig med
syndernas åskådande i otro under Guds vrede, eller den som
tror evangelii ord, att alla v ära, både kände och okände,
synder äro länge sedan kastade i hajsens djup och alt Gud nu
är vår försonte, nådige Fader i Christo Jesu ? Likväl lår jag,
med anledning af samma din slutönskan, betyga, att jag,
äfvensom de andra här, visst icke äro utan kors (både
invärtes och utvärtes), hvaribland det, att af bröder vara
misskände och förkättrade, icke torde vara det ringaste,
samt att vi icke begynt tro evangelium i den mening, att
här hafva timlig tröst, köttslig frid och idel goda dagar,
utan i den fasta föresats, att med Guds nåd gå genom
både ljuft oeh ledt, villigt (eller så godt vi kunne , bärande
icke ett i falsk ändligkct och otro sjelfgjordt kors, utan
det kors, som Gud behagat och framdeles behagar
pålägga oss, till tuktan tör vår gamla Adam, till öfning i tron
o, s. v. Mich. 7: 0: samt önske till slut både oss sjelfva,
dig och alla andra, soui der efter evinnerlig! lif fråga, att
tjvd måtte uppehålla• oss oeh vi må hållas i Christi tro, med
städse fästad blick pä försoningen, nåden ocli rättfärdighet en i
Honom, midt i all vår orenlighet, den vi väl känne och plågas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
