Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•411
löre våren faste, orubb el ige oeb ribe i Herrans verk alltid,
efter vi vete, ätt värt verk icke är fåfängt i Herratiom!
44. Till F. G. 77., dal. Helsingfors d. 11 mars 1844.
För någon tid sedan träffade jag åter B., då följande
samtal föreföll oss emellan. lian frågade, om jag tagit
saken i närmare öfvervägande (hvilket jag lofvat göra, då vi
törsta gången träffades) och livad min tanke nu vore? Jag
gaf till svar, att jag visserligen öfvorlagt saken ocb
funnit mycket vara sannt af det ban förra gången sade, då
jag nemligen lyssnat till mitt förnuft: men förklarade
tillika, att jag ännu, trots mitt eget förnuft, ville fasthålla mig
vid Bibeln och Luthers skrifter, i hvilka jag tiuncr läran
vara sådan, jag sist för honom framställt; — derifrån ville
jag således ej en hårsmån ge vika. Det är dock
underligt, genmälte B.: "herrarne hörde likväl förskräckas Jör de
rykten man äfven annorstädes ifrån får höra" Nu bar Paavo
alldeles förkastat D—g, hvilket föranledt honom, att i
Tammerfors yttra om Paavo, att ban vore den "ljusaste djefvid".
Detta slog mig med bäfvan och förskräckelse och gjorde
mig alldeles stum. Jag bådo hittills i tysthet väntat på
den utgång saken skulle få hos Paavo, nu blef jag belt
förbluffad. När B. märkte min lörlägenhet, for ban med
största häftighet ut emot vår lära: huru förvänd den vore,
beviste han t. ex. derigenom, att om vi vilje tala
uppriktigt, förmå vi icke ens höra någon predikan om bättring, och
dock har Gud i sitt Ord fastställt en bestämd
bättringsordning, "utan hvilken ingen må våga tiliegna sig saligheten." Mich.
7: 9 anförde ban också, tilläggande, att vi icke det
ringaste vilja veta al den saken, att bära Herrans vrede och bida
efter näns nåd. Ja, ban påstod, att derigenom, att vi så
der förmätet tiliegna oss nåden, just bela det naturliga
förderfvet och i synnerhet otros synden blir lör oss alldeles
ouppdagadt. Under bela tiden kunde jag ej svara honom
ett ord. Han trodde derlöre, alt jag samtyckte till allt
hans prat, (hvilket ock mitt hjerta gjorde) och anförde då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
