Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•468
land, men just vid tiden före oeli under Erik Jansismcn
allt mer oeh mor trädt i bakgrunden oeh liksom uppgått
i densamma, blefvo nu ej heller den andliga rörelsens
huf-vndledare, utan undanträngdes onekligen af Hedbergs och
hans vänners verksamhet hade i ord och handling,
lluf-vudpunkterna för denna verksamhet voro Hudiksvall och
Bergsjö, det sistnämnda utmärkt som hcrrnhutismens
stamhåll under mer än hundra år. Det kan vara af intresse
att anföra utdrag af dåvarande pastors, prosten
Nordlinders cmbetsberättelse den 29 nov. 1850, hvaruti han
förmäler, huru hedbergianismen på flera ställen i norra
Helsingland uppkom straxt efter Erik Jansarnes afgång till
Amerika. Han intygar ock, att denna i sina praktiska
företeelser uppenbarade samma antinomistiska riktning som
Erik Jansismen sjelf, ehuru ej så fullt utbildad, och
numera allt mera närmande sig till den af oss förut
omhand-lade hos de Riströmska läsarne i nordliga delarne af
Norrland. Så säger ban, att de ständigt föra på tungan ordet
tro, tro, tro, men huru tron uppkommer och får lif, derom
veta de intet att förmäla. Någon syndaånger eller
bättring före trou erkänna de i sjelfva verket icke, likasom
de förkasta, i fullkomlig enhet med Hedbergs föreskrift,
kyrkans bela lära om nådens ordning, under föregifvande,
att trou är deras enda ordning. Deraf ock det vanliga
uttrycket: "tro just som du är", som är deras enda lärdom
till syndaren, och det helt naturligt, då de sjelfva sakna
all andelig erfarenhet. Vaksamhet, bön, strid och
iörsa-kelse äro för dessa Hedbergs anhängare obekanta saker;
på dem, sora anse dem oskiljaktiga från en sann christens
lif, se de ned med förakt. Och då de för sådana
villfarelser varnas, och de kunna och måste inse, att de fara
vilse, så, emedan de inse sanningen oeh rättmätigheten af
för-maningsordet, efterkomma ele just derföre icke förmaningen, iihy
de tro sig vara förförde af förnuftet. Och blifva de af Guds
ord öfverbevisade, säga de, att Ordet anföres i orätt mening.
Ja, när Luther i sina uttryck om trons frukter och
helgelsen blir deui obeqväm, hjelpa de sig dermed, "att icke Lu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
