- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
12

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Men jag begriper ändå inte, bur det här hänger ihop.
Willner rumlar inte; spelar — tror jag inte heller han gör;
men om han skulle ha gjort bekantskap med ett
fruntimmer, som han nu depenserar på — det vore en möjlighet.»

»Pass på, om inte så är! Det är väl inte för ro skull
han alltid kommer hem i skymningen, ett tittande, och då
gör sig litet finare, än förut på dagen.»

»Och sen ingen enda qväll kommer han hem igen
förrän närmare klockan elfva; — nej, det här måste man
ha reda på!»

Madamen gick nu in i målarens rum, för att äfven
der fullborda städningen; men när ordningen härvid kom till
ett bord, som var placeradt mellan båda fönstren, stannade
hon ett ögonblick tvekande.

»Herr Landaler!» ropade hon nu, »kan herrn säga mig,
om jag törs flytta på det, som ligger på bordet härinne?»

Landaler gick ditin och såg en silkesduk utbredd Öfver
något föremål af, som det tycktes, fyrkantig form.

»Det är väl något porträtt, han nyss har börjat på»,
sade Landaler och drog duken varsamt åt sidan. Så var
det också verkligen, - och det ändå ett porträtt, som
förtje-nade att betraktas. Det visade nemligen bilden af en qvinna
i sin högsta fägring, ett fint, blomstrande ansigte, som
tycktes utvisa en ålder af högst nitton år.

»Sakramenskadt grann qvinna!» — utbrast Landaler, i
det han genom handen bekikade målningen. — »Sådan glans
på det mörka håret! — Och sådana ögon sen — blå till
färgen och ändå nog mörka, för att kunna ha riktigt lif i
sig!»

»Ah ja, hon ser bra nog ut», inföll madam Aspling;
»men litet pjåkig tycks hon ändå vara.»

»Hon ser barnslig och genomgod ut», återtog
Landaler, som ännu med oförminskadt intresse betraktade
porträttet.

»Litet enfaldig, tycker jag snarare», menade madamen.

»Bättre det än alltför klok; men det säger jag för
sannt, att skulle det här vara målarns flamma, så undrar
jag inte alls på, om han har blifvit litet bortkollrad.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free