- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
27

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon räckte honom en del af blommorna, dem målaren
straxt med förtjusning förde till sina läppar.

”Tag de der med dig hem och sätt dem i vatten!”
fortfor flickan, ”så vida du annars tycker som det står i
visan:

»Det är så sött om våren,
Att under lek och ras
Strö blommor uti håren
Och sätta löf i glas.»

»Jaså, du känner den täcka majsången af Valerius!»
avarade målaren lifligt; »jag gillar den fullkomligt; och när
jag i afton inga andra ögon har att fröjda mig åt, skall
jag betrakta de här blåögda barnen.

»Låt oss nu arbeta, kära Anna!» afbröt fru Alin här;
herr Willner behöfver ju inte gå för det.»

Men målaren hade i dag arbete uppe hos en rik baron
och måste redan begifva sig på vägen dit. Han tog alltså
åter hastigt farväl och gick tillbaka åt staden. Utkommen
på sin promenad, såg han i den vackra vårmorgonen alla
föremål i en så glad dager, men märkte icke, huru han
sjelf härunder var föremål för mer än ett nyfiket ögonpar.
I bostäderna, som lågo närmast fru Alins, stodo dock flera
qvinnor och barn i dörrarne, pekade på den förbigående och
hviskade och skrattade dervid sinsemellan. Det tillgick så
nästan hvarje gång målaren gick der fram; men denne hade
hittilldags på promenaderna i denna trakt alltid haft så
mycket annat att tänka på, att han ännu icke kommit att
ge akt på hvad som passerade i grannskapet.

VI.

»Skarprättaredottren?» upprepade f. d
fanjunkaren. »Skarprättaredottren!» utropade
Haller och såg än på Landaler, än på
målaren.


Arets tider skiftade om, och från vår blef det sommar.
Men medan den yttre naturen sålunda förändras, föregå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free