Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men vi erinra oss, att målaren från barndomen vant sig vid
att finna allt efter sitt hufvud, att han sålunda förmodligen
fordrat, att den, han valde till föremål för sin kärlek, borde
vara ett verkligt ideal och att han, då äfven hos Anna
någon mensklig svaghet förmärkts, funnit sig så sviken i sina
förhoppningar, att hans kärlek derigenom svalnat.
Kanske hade hon ock, enligt älskande qvinnors sed, för att
bereda sin käraste en förment lycka, alltför mycket förgätit sig
sjelf och visat honom en eftergifvenhet, hvilken, i stället att
underhålla och bringa kärleken till högre lif, oftare släcker
eller åtminstone minskar den hos anspråksfulla personer. Ty
dessas svagaste sida är just den, att de hos andra fordra
fullkomlighet i allt, medan de sjelfva, gång efter annan,
alltför tydligt röja sitt eget ofullkomliga väsen.
Landaler bodde ännu tillsammans med Willner, och äfven
detta gjorde sitt till att nedstämma hans lynne, helst som han
ännu icke kunnat af denne inlösa ens någon af sina
skuldförbindelser, ett mankemang, hvilket mest blifvit föranledt derutaf,
att de handtverkare, han var skyldig, på en gång ansatt honom
och indrifvit sina fordringar. Deremot hade Landaler tills
datum åtnöjt sig med att då och då hålla till godo med en
liten handpenning af några riksdaler, för det att han tills
vidare höll inne med sina anspråk. Den kloke »vännen» hade
härvid dock på förhand förvissat sig om, att han emot
hösten kunde utbekomma hela sin fordran, och det var således
en ren vinst att vid detta tillfälle gifva anstånd.
Enligt hvad ofvanför blifvit nämndt, hade Augusti ingått,
och vi träffa nu en afton herr Landaler hemma i sitt logis, men
denna gång ej i sällskap med målaren, utan med två andra
goda kamrater — nemligen goda efter hans sinne, enär den
ene af dem, eller förre fanjunkaren Ahlberg, var en temligen
ryktbar biribist, och den andre, förre korsångaren Haller,
kunde berömma sig af att vara både spelare, dryckeskämpe
och dertill en »toujour» man af det slaget, som kunde
berätta riktigt grofkorniga anekdoter och historier, och
derjemte sjunga visor, som ofta ej gåfvo de förra efter i värde.
Dessa tre herrar hade i dag tagit plats i målarens rum,
emedan detta var betydligt både större och ljusare, än det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
