- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
33

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»En skål, mina herrar, för vår vän Rafaëls värdige
efterföljare, artisten Carl Willner, och för hans utkorade
ledsagarinna genom lifvet, skarprättaredottren Anna Carlsson«!»

»Skarprättaredottren!» upprepade f. d. fanjunkaren.

»Skarprättaredottren!» utropade Haller och såg än på
Landaler, än på målaren.

Den sednare stod för ett ögonblick med halföppen mun
och bara stirrade på Landaler; men hastigt fattade han sig
åter, satte glaset häftigt ifrån sig och utropade i högsta vrede:

»Du ljuger, skurk, och jag skall snart tysta din giftiga
tunga!»

I nästa ögonblick hade han redan lemnat sällskapet.

VII.
<small>

»Älskvärd är hon, det är onekligt; men —»</small>

Från spelkamraterna begaf sig Willner direkte åt Söder
och till Annas bostad. Han brann af otålighet, att, så snart
som möjligt, af henne sjelf få visshet om, huruvida det
verkligen vore sannt, hvad Landaler nyss uppgifvit om
hennes härkomst. Ty om han också icke till fullo trodde
denne mans ord, så erinrade han sig dock mer än väl, att
Anna, då fråga först blifvit väckt om hennes far, dervid
mindre otvunget, än vanligt, gifvit besked om saken. Hon
hade visserligen sagt, att fadren var landtbrukare — och
denna uppgift ansåg han sig för ingen del kunna betvifla —
men bindrade väl detta, att han äfven derjemte kunde vara
skarprättare?

Det led redan mot aftonen och ett sakta regn bidrog
i ej ringa mån att ytterligare nedstämma målarens
förut föga upprymda lynne. Så uppnådde han, medan en
mängd olikartade tankar ännu oredigt genomkorsade hans
hjerna, den eftersträfvade bostaden och fann här både fru
Alin och Anna tillstädes. Den sednare satt, då han
inträdde, vid ett fönster och slutade der just läsningen af ett
papper, som hon höll i handen. Willner observerade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free