Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uti den tid, då öppet stod
För oss ett paradis,
Då brann vår själ af glädjens mod;
Ty den i tron var vis.
Men tvifvel kom i ormgestalt
Och födde sorg och ve
Och menskans lif blef tomt och kallt;
Ej mer hon kunde le.
Då föddes första tåren här
Och då kom synd och qval;
Men när fås glädjen åter? — När
I lifvets dunkla dal?
Jo, då skall glädjen gå igen
Och bli en daglig gäst,
När ovän blir förbytt till vän
— En stor försoningsfest!
Och då skäll glädjen komma hit
Och bygga här och bo,
När hjertat vill med redligt nit
Bevara djupt sin tro.
Och när som kärlek kärlek ger
Och intet bättre vet;
Då trifves icke sorgen mer,
Blott glädjens ljuflighet.
Du hulda engel — glädje, du,
Se ned ifrån din höjd;
Vi redan länge väntat här.
— Kom, gif oss frid och fröjd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
