- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
40

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ja, du har jo haft den omtänksamheten, att skicka
mig øtt per slottskanslibetjenter på halsen!»

»Jag? — nej, anfäkta mig, om jag det har! — ah!
men nu forstår jag sammanhanget. Jag satt i går och
tappade plumpt till vännerna här, och som jag inte hade
kontanter, ser du, så var jag alldeles tvungen att ge ifrån mig
din mindre forbindelse. Likväl vet Gud, att jag bad den,
som fick den, att inte visa sig kittslig emot dig, fastän du
väl kunde fortjena en minnesbeta for din ursinnighet i går.»

»Än du sjelf då? — Var det rätt och billigt, tycker
du, att så der basuna ut mina förbindelser?»

»Det var sannt,» genmälde Landaler nu, »du skulle
ju snart tysta min giftiga tunga, sade du? — Nå, gå på
med det nu; jag hade väl orätt när jag talte om
skarprättardottren?»

»I hvad fall som helst, var det dock onödigt att på
sådant sätt framställa en annans förhållanden, så mycket
mer, som hvarken du eller någon annan kan intyga att ens
någon förlofning ännu egt rum mellan flickan och mig.»

»Nå, än sen då, skulle en sådan förbindelse kunna
genera dig? — Du bar ju sjelf, inte en, utan femti gånger
sagt, att den du älskar tar du till hustru, hon må vara
hvem hon vill.»

»Det har jag, och det kan jag än en gång säga. Men,
efter talet nu fallit på denna sak, så skulle det vara
märkvärdigt nog att komma under fund med, på hvad väg du
fått upplysning om den der flickans slägt!»

»Den simplaste sak i verlden. En af mina närmaste
bekanta, en Östgötbe, är från alldeles samma socken som
flickan, och han har berättat mig, att hon som barn blifvit
upptagen af fru Alin, emedan fruns man var något slägt
med flickans mor».

»Hur har du med någon bekant kunnat tala om
flickan, hvars namn jag aldrig sagt dig?»

»Också myeket enkelt att förklara. Vi ha båda på en
gång mött henne ute i stan, och då kände han igen henne,
så mycket lättare, som han sett henne hos fru Alin,
hvilken, som du vet, också är östgötha».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free