Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Willners upprörda utseende gjorde emellertid flickan så
förskräckt, att bon hastigt sprang honom till mötes och med
innerligaste deltagande utropade:
»Hvad i Guds namn fattas dig Carl, du ser så
förstörd ut?»
»Har du inte varit sjuk?» frågade målaren.
»Sjuk?» — upprepade Anna belt förvånad. — »Det
har jag, Gudskelof, inte varit!»
»Hvad vill det här säga?» — frågade målaren och
vände sig nu till den gamla. — »Har inte frun i dag
skrif-vit mig till och sagt, att Anna vore dödssjuk?»
»Nej, det vet jag ingenting om!» svarade frun.
Nu blef det Willner på en gång klart, att han här
blifvit på det oförskämdaste sätt bedragen af Landaler; och
utan att lemna fruntimmerna någon vidare förklaring öfver
sakens sammanhang, tog han genast farväl oeh skyndade
nu, allt hvad han förmådde, inåt staden, i den förhoppning,
att möjligen ännu hinna upp i slottskansliet innan hans
mål der förevarit. Men det var redan för sent, och han
gick nu att hos några vänner få låna den summa, för
hvilken han kommit i en så brydsam belägenhet
En objelplig otur förföljde honom dock envist hela
dagen; ty dels träffade han sina vänner ej hemma, dels
voro de, han råkade, i nästan samma förlägenhet som han sjelf.
Först sent på aftonen upphörde han med sina
låneförsök och vände nu, både nedslagen och trött, åter till sin
bostad. Innan han der gick till hvila, tillsade han dock
först sin städerska, att hon nästa morgon skulle väcka
honom före klockan fem, ty längre vågade han ej under
närvarande omständigheter stanna hemma. Landaler var ännu
icke inkommen, och väl var detta, ty något mer stormande
uppträde hade eljest troligen uppstått mellan honom och den
nu, med skäl, högligen förbittrade målaren. Den senare
fick sålunda också oförtöfvadt komma i åtnjutande af den
ro och vederqvickelse, han efter en dylik dag så väl
behöfde.
Men, så snart han på morgonen blifvit väckt, steg
han åter upp, klädde sig i största hast och skyndade
derefter ut, medan Landaler ännu låg försänkt i djup sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
