- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
50

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

so

»Riktigt anmärkt!» bekräftade Haller med ett ironiskt
leende.

När måltiden var slut, bjöd Habenicht hela sållskapet
på kaffe, hvilket skulle intagas i trädgården. För att komma
dit, gingo de från den kringbyggda gårdsplanen till höger
tvärsigenom huset och kommo så på en gång i skuggan af
kastanjer och lindar.

»Åh, så magnifikt!» utbröt målaren förvånad; »det bär
är ju en riktigt småtäck trädgård; men gammal tycks han
ej vara.»

»Nej, han är helt ny,» svarade grosshandlaren; »och
det är egentligen baron Sprentporten man har att tacka för
dess anläggande.

Man slog sig härefter ned på en af bänkarne derute,
och nu först saknades chorsångaren. Men han blef straxt
åter synlig, och man fann då, att han endast varit uppe i
rummet och hemtat ned gubben Alrichs fiol.

»Se så, farbror,» ropade han ifrigt, »låt oss nu få litet
musik härute, eftersom det inte bestods någon vid taffeln!»

Grosshandlaren mottog fiolen, men hann icke spela
något, emedan kaffet just i detsamma anlände. Men när det
var drucket och Habenicht låtit en punschbutelj komma på
bordet, då blef det åter ljud i det klangfulla instrumentet,
och det var nu endast glädtiga toner, som muntrade
åhö-ßrarne.

»Låt oss nu få något af annat slag!» bad ändtligen
Haller. »Om farbror till exempel ville spela det bekanta
stycket: ”Ur stormarna ser jag en aflägsen hamn”, så har
jag gjort en liten visa till den melodien.»

»Låt oss höra på den!» sade gubben och spelade helt
sakta den begärda melodien, till hvilken Haller nu med
stark stämma afsjöng följande:

»Fantasi på gäldstugan.

Från stormande lifvet jag sökte en hamn.
Dit lyckan mig vinkade, blid;
— Corinna, så hette det dyrkade namn,
Som lofvade sällhet och frid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free