Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovilkorligen stående på tröskeln, utan att hvarken kunna gå
fram eller tillbaka, eller ens yttra ett ord.
Ty derinne såg han icke allenast de båda fruntimmerna,
utan hos dem äfven en tredje person, den han minst af
alla väntat att få återse på detta ställe. Det var Landaler,
som helt förtroligt tagit plats invid Annas sida, och der
med uppmärksamma ögon låtsade betrakta hennes arbete,
medan blicken dock oftare med tystnad granskade och njöt
af den arbetandes blomstrande behag.
Både Landaler och Anna fingo nästan i samma
ögonblick se Willner, och denne gaf dervid noga akt på deras
ansigten. Han såg Annas kinder och panna öfvergjutas af
en hög rodnad, medan Landaler, som annars så väl visste
att beherrska sig, skiftade färg. Ingen af dem hade dock
något ord till hands, till den grad hade målarens ankomst
och upprörda utseende öfverraskat dem.
»Nej, det är icke hon, som har gjort mig fri igen,»
sade Willner till sig sjelf; »ty i sådant fall sute inte
Landaler här nu!»
Och knappt hade denna tanke blifvit väckt, förrän hanj
utan att ännu ha yttrat ett ord och utan ens något tecken
till helsning, hastigt vände sig om och gick ut
Då lemnade Anna ögonblickligen sin plats, skyndade
ut i förstugan och ur huset, för att ropa den bortgående
tillbaka; men han var redan långt ned i gränden, och ju
högre hon ropade, desto hastigare ilade han undan. Hon
ville ha skyndat efter, men flera af grannarne hade redan
kommit ut, för att fä reda på hvad dessa rop hade att
betyda, och hon gick derföre, med tårar i ögonen, åter in.
»Hvem var den der karlen ?» frågade Landaler med
oskyldigaste min i verlden. »Han sprang ju bort som en
galning, utan att säga ett ord!»
»Ah! det var en beskedlig artist; som brukar titta till
oss ibland,» svarade fru Alin.
»En artist,» återtog Landaler. »Jag tycker väl, jag, atfe
jag har sett honom förr. Hvad är annars hans namn, om
jag får lof att fråga?»
»Han heter Willner,» svarade frun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
