Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagars ymnigt regn, hvilket på sina ställen kommit träden
att knoppas. Och denna dag hängde dessutom en tung
dimma öfver jorden och gaf hvarje föremål en anstrykning af
dysterhet, hvilken var föga egnad att lifva modet hos en
stackars fånge.
Målaren stod äfven och tänkte på de bättre dagar han
en gång sett, jemförde dem med sin närvarande ställning
och fasade för den framtid, som förestod honom.
Han hade blifvit benådad — ja visserligen! — men
för att få lefva ibland lönnmördare och tjufvar, och detta
genom hela tio åren. Hvart skulle han sedan taga vägen
— hvar inom fäderneslandet finna ett hemvist, dit icke
ryktet om hans skymfliga straff en dag kunde hinna? Och utom
detsamma — bland främlingar, som möjligen aldrig finge
någon kännedom om hans föregående lefnad — skulle icke
äfven der brottets bleka vålnad följa honom och kasta sin
skugga, förmörkande, på den dager, som glädjen eljest någon
gång kunde låta uppgå för hans själ? Hvilken mensklig
varelse skulle hädanefter vilja kalla honom vän — åt hvilken
på hela jorden kunde han i qvalets stund anförtro sitt
bekymmer — sin själs vånda? — At ingen! —Så föreställde
han sig åtminstone; ty från Anna hade han icke haft någon
mer underrättelse än den hon lemnat om sin afresa från
hufvudstaden. Dock! — om äfven hon för alltid droge sig
ifrån honom — om han verkligen en gång komme att stå
öfvergifven af alla menniskor — hade icke han, så väl som
andra, ändock en Gud att öppna sitt hjerta för? — Jo, i
sanning; — men hvilken menniska har ännu lefvat så
frigjord från stoftet, att hon icke i vissa ögonblick kännt det
osynliga stödet otillräckligt för sin svaghet och, trånande,
sökt ett annat i kroppslig form, det hon lättare kunnat
fatta? Icke är hon väl derföre så stor slaf utaf materien, som
det vill synas; ty har hon en vän, befryndad med henne
sjelf, och deras själar förstå hvarandra — hvad är väl då
den lifvande blicken ur en sådan väns öga — den godhet,
som glimmar deri, annat än en skymt af himlen sjelf —
ett ögonkast ifrån Gud? — Ty der blicken tolkar ett varmt
älskande hjertas deltagande, der är också det gudomliga
inneboende. Deraf förklaringen öfver den jordiska kärlekens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
