Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag skulle ej fä öppna detta bref förrän jag lemnat
landet«, sade han slutligen efter långt begrundande.
»Men kan jag icke redan anse mig vara ur landet, då
jag i alla fall ej vidare lemnar fartyget förrän på utländsk
botten. Om jag bryter sigillet här på strömmen eller utom
skärgården, tycker jag derföre kan komma på ett ut.»
Och nu bröt han verkligen förseglingen, vek upp det
sorgfälligt hoplagda papperet och såg under skrifvelsen
namnet — Alin.
Prestenkan — Annas välgörarinna? — Ja, det var
verkligen hennes handstil; och med högt klappande bjerta
skyndade han att taga del af brefvets innehåll.
»Herr Willner!» — skref den gamla — »Ni, om någon,
bör nu veta huru rik lyckan är på omvexlingar; ty ena
dagen har ni gått fri, den andra sutit i fängelse och derefter
åter blifvit fri igen. Hvem ni i främsta rummet har att tacka
härför, behöfver jag väl icke påminna om; men på det att
ni må se allt i sin rätta dager och ej i ett främmande land
fortfarande misskänna den, som här varit er tillgifnaste vän,
inåste jag nu, utan den personens vetskap, meddela
följande:
Då ni i somras hade det missödet att blifva bysatt,
kom ni dock åter hastigt på fri fot, men fick ej veta genom
hvem. Det var likväl ingen annan än den af er så
misskända Anna, som då räckte er en hjelpsam hand, och detta
kostade henne uppoffringen af alla de små pretiosa, hon
under flera års förlopp fått till present, dels af min salig man,
och dels utaf mig. Men ni anade icke hvarifrån hjelpen
kom, och visade er tvärtom efter den dagen mera
misstänksam och besynnerlig än någonsin förut. Och likväl var
Anna mot er så trofast, som en qvinna kan vara det. Men
jag vill vara så kort som möjligt.
Ni råkade slutligen i en olycka, som hårdt måste
trycka er under hela ert återstående lif — ni kom i fängelse och
var nära att se er framtid helt och hållet förstörd. Dock!
just vid den tid, ni inträdde i er fångenskap, for Anna
med mig till hennes far, som låg dödssjuk. Den gamle
hedersmannen afsomnade någon tid efter vår ankomst och
lemnade då efter sig en förmögenhet af inemot 9,000 R:dr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
