Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Danmark forst fick sjaln sitt rätta lif,
Der blef den först ur dvalan väckt, — der föddes
Min första kärlek!
Henning.
Ah, jag fattar nu
Din mening, son! — Der lärde först du känna,
Att feg du var, ej värd det svenska namnet!
Gunnar.
Du hädar, fader, — du är hård och grym,
Och hj ert at s heligaste känslor gäckar
Du oförsynt. Nåväl! jag lemnar dig; —
Ditt namn jag fläckat ju? din ära äfven
Har blifvit kränkt af mig? — Ej till din nesa
Jag dröje längre då i hoghvälfdt slott!
— Så frossa här af dina höga anor
I stadig ro, när ingen mer dig stör! —
Jag drager hän, vill Gud, till tyska jorden!
Der striden hetast kämpas ut, der faran
Är störst, der vill min röst jag hurtigt blanda
Med vapnens gny, der vill jag gläd tigt pröfva,
Om ej jag föra kan en vapensköld,
Så ren som din; — men märk likväl, att lagern,
Som sjelf jag vinner, blir min egen ock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
